Möte med Nobelpristagare

I morse tog jag en frukostsmörgås med professor Brian Schmidt, en av årets Nobelpristagare i fysik. Mannen som förändrade vårt sätt att se på det universum som vi alla lever i.

Professor Schmidt är från Australien och egentligen hade han tänkt sig att bli meteorolog. Men eftersom den i dag 44 år gamle forskaren brinner för allt som har med vetenskap att göra så råkade det bli astronomi. Och det beslutet är han säkert nöjd med i dag. En medalj och ett diplom och så kronprinsessan Victoria till bordsdam har förgyllt den senaste tiden för honom.

– Det har varit några helt sanslösa veckor och jag väntar bara på att allt ska återgå till det normala, säger han när vi träffas på den australiska ambassadörens residens på Östermalm i Stockholm.

Och faktum är att han verkar tro att livet faktiskt kan bli normalt igen efter att ha fått Nobelpriset.

Brian Schmidt är en ödmjuk forskare. När han beskriver sin roll säger han att "vetenskap, det handlar inte om sanningen utan om att testa saker". Men provisoriska sanningar har han ingenting emot och just nu tyder det mesta på att universum har en kraft som verkar sätta fart på galaxerna och accelerera dem i allt snabbare takt när de rör sig bort från det som en gång var Big bang.

När han började leta var det meningen att han och hans kollegor skulle hitta det alla redan visste. Bevis för att universum expanderar men att galaxerna långsamt bromsas in och med tiden kanske sugs tillbaka till Big crunch.

Men istället visade sig universum fungera precis tvärt om. Galaxerna fick en skjuts av något där ute som gör att de rör sig allt snabbare bort från den stora smällen. Något fullständigt okänt som nu har fått namnet mörk energi.

Det är den upptäckten som har gett honom och kollegorna i Australien och USA det finaste av alla vetenskapliga pris.

När jag frågar honom om man ska se denna kraft, denna mörka energi,  som något som bara finns långt bortanför jorden eller om det är en del av rumtidsväven så svarar han att energin finns överallt.

– Det finns antagligen sådana partiklar i det här rummet vilket är för lite för att vi ska märka det. Längre ut, där gravitationen inte längre gör sig påmind på samma sätt, där tar dessa krafter över och får galaxerna att röra sig allt snabbare bort från oss.

Så vad är då skillnaden mellan mörk energi och antigravitation?

Jo, svarade professor Schmidt, den mörka energin är vad forskarna i dag tror orsakar antigravitation.

– Enligt Einsteins teorier kan gravitationen antingen knuffa på eller dra tillbaka. Den mörka energin är ett slags gravitation som knuffar på. Och den finns överallt, i det här rummet, i solsystemet och långt ute i kosmos. Men det finns inte mycket av det. Kanske en atom per kubikcentimeter.

Så kraften finns där men ingen har ännu kunnat hitta den. Brian Schmidt och hans kollegor har visserligen sett dess effekter men jakten på det slutliga beviset pågår för fullt även om ingen just nu verkar tro att det går att bevisa dessa partiklar genom direkta observationer.

– Tror jag att vi kommer att kunna säga varför det finns mörk energi under min livstid? Då anser jag det mera troligt att vi kommer att hitta liv på andra planeter, säger professor Schmidt.

När jag ber Brian Schmidt att skriva ned några tankar om universum så blir han närmast poetisk. På det blanka A4-arket skriver han hur universum till 95,5 procent består av sådant som vi inte kan se och att 73 procent av detta är sådant som får galaxerna att fara allt snabbare ut i kosmos. Bara 4,5 procent, är sådant som vi människor fram tills för några år sedan ansåg vara allt som var värt att veta.

"De frostiga atomerna atomerna, 4,5 procent av universum, lyser upp universums mörka hjärta", skriver han. Människans värld. Resten är mörker och terra incognita.

Just nu verkar han nöjd. När jag undrar hur han ser på det faktum att vi för bara några år sedan inte hade en aning om att 95 procent av det kosmos vi lever i var totalt okänt för oss och ber honom reflektera över vad detta kan betyda för framtiden så säger Schmidt att han inte tror på några liknande genombrott igen.

– Just nu saknar vi inga stora pusselbitar, allt verkar fungera, säger han men påpekar samtidigt att det finns en del problem:

– Vi vet att gravitationen och kvantmekaniken inte fungerar så bra tillsammans, vi tror att den mörka energin kan vara en del av lösningen men det krävs en nästa generations Einstein för att lösa detta, någon betydligt smartare än jag i varje fall!

Oavsett vad professor Schmidt tror lär det dyka upp nya överraskningar. Och på mitt papper har han skrivit: "Man ska inte döma universum i förväg. Det är en mycket märklig plats och det gör vad det vill."