Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-19 18:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2012/03/02/manguld/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Månguld

Många drömmer om att finna nya rikedomar där ingen letat förut. Och nästa vecka träffas världens fem största rymdorgan i Quebec i Kanada för att diskutera vad som kan utvinnas från månen, skriver Canadian Press. Exakt vad som döljer sig under ytan återstår att undersöka men genom Apolloexpeditionerna dit på 1960- och 70-talet vet man att månen i stort sett består av samma saker som jorden. Men där finns också nya mineral som armalcolite, döpt efter Armstrong, Aldrin och Collins, de  tre astronauter som deltog i den historiska Apollo 11-färden som slutade med att Neil Armstrong som första människa satte sin fot på en annan himlakropp.

Lite vanligare är aluminium, kalk, magnesium, natrium, järn, kisel och titan plus en hel del syre, väte och helium. Men det finns de som hoppas på ädlare saker som guld och platina.

Nu är det knappast sannolikt att det finns särskilt mycket av vare sig guld eller platina på månen. Det blir med andra ord svårt att utvinna dem. Och ska man sedan flyga tillbaka dessa dyrgripar till jorden blir det ingen billig affär. Rymdexperten Sven Grahn har räknat ut att kostnaden blir omkring 90.000 dollar per kilo vilket överstiger de 55.000 dollar per kilo som dessa metaller på ett ungefär kostar att köpa på jorden i dag.

Och då är inte förädlingen och eventuell vinst inräknade i priset.

Nej, någon bra affär lär det inte bli konstaterar Sven Grahn. Å andra sidan kan man nog ta lite extra betalt för en ring gjord av månguld så en viss marknad kommer alltid att finnas.

Åker man till månen för att idka gruvdrift så får man nog använda de mineral som utvinns där på plats på månen. Till att bygga upp bostäder, industrier och kanske för att utvinna bränsle till raketer som kan föra människan ännu längre ut i solsystemet. Eftersom månens gravitation är en sjättedel av den vi har här på jorden krävs inte lika mycket kraft för att skicka iväg en rymdraket.

Kanske kommer människan med tiden att bygga upp baser på vår närmaste granne i rymden varifrån vi sedan kommer att fortsätta resorna mot fjärran mål i skepp så stora att de aldrig hade kunnat byggas på jorden. Det stora språnget finns det ännu inga fasta planer på men det skulle förvåna mig om det inte blir av någon gång i framtiden.