Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 13:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2012/04/30/venus-pa-g/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Vackra Venus på G

I år bjuder Sveriges nationaldag på något mer än flaggviftningar och goda tankar om Svea rikes storhetstid. Också själva kosmos ställer upp i hyllningarna och skickar fram sin vackraste planetgranne för att under nästan sju timmar visa upp sig för oss jordbor.

Då passerar nämligen planeten Venus framför solskivan. Den så kallade Venuspassagen ger oss chansen att se den runda siluetten av Venus långsamt röra sig över den lysande solskivan. Något man absolut inte ska försöka följa utan att ha skyddat ögonen med svetsglas eller specialglasögon. Solbrillor hjälper inte.

Första gången den vetenskapliga världen kraftsamlade för att observera vackra Venus färd framför solskivan var den 6 juni 1761. Långt innan vi själva hade fått en nationaldag att fira. Sedan dess har den allt mer tappat sitt vetenskapliga värde för att istället bli en högtidsstund för amatörastronomer och vanliga nyfikna.

Nu har Venuspassagen en alldeles speciell egenhet. Den återkommer alltid i par med åtta år emellan. Sedan dröjer det drygt hundra år tills nästa gång. Och eftersom förra gången var den 8 juni 2004 så gäller det att spana den här gången. Nästa tillfälle blir den 11 december 2117 – och då syns den inte ens från Sverige noterar Per Ahlin i sin omistliga årsbok "Astronomisk kalender 2012".

Då, 2004, stod jag på taket till Lunds observatorium och spanade tillsammans med ett tjugotal andra intresserade. I Stockholm seglade molnen i vägen så jag befann mig på rätt plats. Det var en häftig känsla att se Venus glida fram över solens skiva och jag slogs särskilt av hur stor den svarta punkten egentligen var.

Bäst kunde man se skådespelet genom teleskop eller starka kikare som ledde det skarpa ljuset vidare ned på en vit skiva eller på en vägg. Bilderna här ovan och nedan knäppte jag av just en sådan reflekterad bild.

När nu Venus återkommer blir det ett tidigt morgonäventyr. Ska man se hela de nästan sju timmarnas passage måste man bo ovan polcirkeln. Där inleds Venuspassagen nämligen klockan 00.05, vilket kräver en midnattssol. Men också i södra Sverige, som här i Stockholm, går solen upp hyfsat tidigt denna dag och redan vid 03.30-tiden stiger dagens stjärna över horisonten. Först 06.54 är passagen över så även den som krånglar sig upp lite sent, kanske så sent som 06  :-), hinner kika.

Den som vill förbereda sig på detta ögonblick kan läsa Andrea Wulfs nyutkomna "Jakten på Venus" (Leopard förlag) som handlar om också detta men även mycket annat, allt med kopplingar till Venus.