Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-23 15:32

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2013/02/20/himmelsk-gloria/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Himmelsk gloria

Jag var nog den ende på planet från Bryssel som fick nackspärr redan en halvtimma efter start i dag. För det var ungefär då som jag upptäckte hur det flög omkring en gloria till vänster om vårt flygplan. Och sedan flög den snällt intill oss i säkert två timmar medan jag tog ett antal bilder.

Fenomenet kallas alltså gloria och är välkänt men inte så ofta sett, eller snarare uppfattat, eftersom det är så ljussvagt. Man får anstränga både ögon och kamera för att få till en bild. Men i dag var glorian efterhängsen och syntes hyfsat tydligt till vänster om vårt plan medan solen stod på rakt motsatt sida, vilket liksom är själva förutsättningen för att fenomenet ska dyka upp.

En gloria uppstår på samma sätt som en regnbåge men med skillnaden att här finns ingen markyta i vägen så det som bara blir en båge på jorden blir en hel cirkel när man befinner sig i luften. Och liksom regnbågen kan den bli dubbel, som den jag såg i dag.

Själva bildandet äger rum när solljuset bryts i iskristaller på himlen och ljuset som brutet genom ett antal prismor, gitter, kastas tillbaka mot våra ögon när vi står där med solen i ryggen. Eller sitter, som ju var fallet i flygplanet i dag.

Själv kastade jag ifrån mig maten och slet upp förvaringsboxen över skallen där kameran låg i en tygkasse. Och sedan var det bara att börja ta bilder. Det fanns ju inget Bäst före-datum på fenomenet så det kunde i princip försvinna bara jag blinkade till. Men så länge det fanns moln som bakgrund gick det också att se glorian.När det blev klar sikt ned till marken så försvann den i tomma intet. Då fanns det helt enkelt inga iskristaller för solen att lysa på.

Jag tror nog att de flesta andra ombord mest undrade vad jag höll på med eftersom det bara fanns en massa moln utanför kabinfönstret och inte mycket annat att se. Mil efter mil. Så de struntade säkert i själva fenomenet. Det var i alla fall ingen annan som verkade bry sig.

Under större delen av resan syntes den dubbla cirkeln i sina vackra färger men när planet började gå ned genom molnen, och avståndet till den minskade, syntes också planets skugga kastas mot molnen och i samma riktning som färgcirkeln; glorian.

Under några sekunder syntes de båda förenade som om de hörde samman där ute mellan moln och plan.

Bilden ovan har jag förstärkt i photoshop, inga stora konstigheter. Färger och allt annat stämmer men styrkan i ringlystret har blivit accentuerad. För mig var det en häftig upplevelse som jag gärna skulle vilja se i gen. Men då räcker det med trettio minuter istället för två timmar. På så vis kanske jag slipper att få nackspärr.