Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-17 05:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2013/08/09/dags-att-lyfta-blicken-igen/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Dags att lyfta blicken igen

Den 12 augusti närmar sig och därmed en av årets himlahändelser. För mig är den 12 augusti något av en högtidsstund och jag är glad att jag är ledig söndag och måndag så att det finns möjlighet att vrida nacken i lätt vinkel och spana mot stjärnbilden Persues och dess omgivningar.

Det är nämligen därifrån som årets säkraste skådespel för oss med sena vanor och intresse för rymden äger rum. Meteorsvärmen perseiderna står åter för dörren.

För att ta lite fakta först. Perseiderna har fått sitt namn efter den stjärnbild (se ovan) som de små rymdstenarna och gruskornen ser ut att skjutas ut ifrån. Ljuset från dem skapas i det ögonblick som de kosmiska resenärerna kolliderar med jordatmosfären och med en hastighet av 60 kilometer per sekund går sitt öde till mötes. De flesta brinner upp men några få kan också nå marken, eller havet vilket är troligast.

Årets skådespel kan bjuda på så många som 100 meteorer ("stjärnfall") i timmen så det lönar sig att lämna stadens ljus och skaffa sig en ren horisont och en än renare himmel. Stadens ljus är en trist motståndare att kämpa mot så den som kan bör ta sig till mörkare nejder. Dessutom har månen den goda smaken att hålla sig undan.

Meteorregnet ser alltså ut att komma från Perseus i nordost, en långsmal stjärnbild som klättrar från horisonten upp mot zenit. Men själva stjärnfallen kan ses över hela himlen. Drar man en linje bakåt från deras färdväg så pekar den alltid mot grekiske hjälten.

Själv har jag spanat in åtskilliga perseidsvärmar genom åren och som alltid när det gäller astronomiska fenomen är jag beredd på motgångar och misslyckanden. Ett molntäcke kan snabbt sätta stopp för det hela. Men själv tänker jag gå ut vid 23-snåret på söndagskvällen och ge himlen några timmar för att sedan upprepa det hela nästa dag då det ska vara som störst chans att se många meteorer. Måndag kväll framåt midnatt är alltså en bra idé att vandra ut i natten.

Skälet till att vi kan se dessa vackra stjärnfall samma dag år efter år är att jorden då passerar igenom ett område i rymden där kometen Swift-Tuttle en gång i tiden tappade en massa grus efter sig. Ungefär som när en grusbil kör längs gatorna på vintern. Och eftersom kometgrusets och jordens banor korsar varandra en gång varje år så bjuds vi jordbor på detta skådespel. Helt gratis.

Ut och titta och skriv gärna till mig om ni ser något spännande. Och: Om det blir moln så är det inte mitt fel.

PS: Ser ni en liten vacker samling stjärnor nära horisonten i nordost, under Perseus, när ni är ute och spanar så är det stjärnhopen Plejaderna som syns där. Vacker den också.