Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-03-30 22:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2013/12/19/var-vackra-hemska-varld/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Vår vackra, hemska värld

Så här vid årets ände kan det vara på sin plats att tänka på framtiden, inte bara på vår egen lilla framtid (nog så viktig!) utan den som gäller hela vår planet. Årsslut har inte sällan lätt apokalyptiska inslag.

Under hösten har jag läst Johan Rockströms och Mattias Klums vackra, skakande och faktarika praktverk ”Vår tid på jorden” (Bokförlaget Langenskiöld) som kanske inte är den mest lättlästa bok jag gett mig på men en av de absolut finast illustrerade. Mattias Klums bilder är bara de värda ett inköp.

Detta är en bok om vad vår planet egentligen tål. För mig en logisk fortsättning på Rachel Carsons ”Tyst vår”, om giftiga bekämpningsmedel, och Mark Hertsgaards ögonöpnande ”En odyssé runt jorden” som kartlade några av människans värsta utsläpp och miljöförstörande verksamheter.

Här varnar författarna för att människan nu passerat den gräns där jorden inte längre klarar av att anpassa sig till vår ständiga expansion och bristande respekt för miljön; nu är det dags för människan att anpassa sig till jorden igen.

Exemplen är skakande: Vår manipulation av floder (som torkar ut innan de når haven), utsläpp i atmosfären (där vi tillför allt för mycket växthusgaser) och marken (som exploateras på ett sätt som gör att den inte hinner återhämta sig) börjar märkas.

Och vädret kan skapa ibland rätt absurda fenomen. Författarna berättar bland annat om hur det vid ett tillfälle regnade så mycket i delar av Sydamerika att havsnivån sjönk. La Niña-fenomenet gjorde helt enkelt att vattnet dunstade från havet upp i atmosfären, förflyttades in över land och där föll som regn utan att rinna tillbaka till havet igen.

För författarna råder det ingen tvekan om att människans påverkan på ekosystemet har rubbat det och förvandlat oss till en lika betydande kraft som naturen själv som professorn i miljövetenskap vid Stockholm Resilience Centre, Johan Rockström, skriver i boken.

Trots all forskning vet vi ännu för lite om hur jorden som globalt ekosystem fungerar. Det är en komplex samverkan av en rad faktorer som alla påverkar varandra och som är mycket svåra att beräkna. Där är människan faktor X, en okänd variabel som vi strider om att sätta ett värde på.

”Vi behöver ett globalt åtagande”, skriver USA:s tidigare president Bill Clinton i bokens förord. Så sant.

Boken handlar om utfiskning, förändrade vädersystem, smältande isar, växande öknar och minskat levnadsutrymme för människor i städerna. Och det handlar om hur ekonomin sätts i universums centrum som en av bokens förordsförfattare utrycker det.

Det är en skakande bok, vacker och med hoppfulla råd på slutet. Precis som ett år ska sluta.