Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-03 14:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2014/10/14/kameran-ljuger-aldrig/

MÄRKLIGHETER

Kameran ljuger aldrig

I söndags, den 12 oktober, publicerade den brittiska tidningen Sunday Express en jättebild på sin förstasida och inne i tidningen som såg ut att föreställa världens största krabba. Och med ett mått på 15 meter mellan klorna så råder det nog ingen tvekan om att Guinness rekordbok måste kontaktas med omedelbar verkan.

Det märkliga är kanske ändå inte krabbans storlek utan det faktum att den hamnade i tidningen som ett möjligt äkta foto. Visst, tidningen skriver att krabban kan vara riktig eller en bluff och att den skapat sensation på nätet. Men som så många andra publikationer numera så är det viktigare att låta ”läsarna själva avgöra” än att genom en journalistisk arbetsinsats  faktiskt hjälpa läsekretsen med att förklara saker och ting.

Sajten som krabbilden först publicerades på heter Weird Whitstable och drivs av Quinton Winter som där visar sin kunskap i bildmanipulering genom en rad spännande bilder. Titta gärna in på den!

Krabbfotot visar två saker. Dels hur sugna en del medier är på att locka läsare/klickare och därför publicerar nästan vad som helst för att dra in några extra kronor. Och dels hur avtrubbat vårt förhållande till bilder har blivit.

Bilder har alltid kunnat manipulerats men först under de senaste åren har den breda allmänheten kunnat göra det på ett relativt enkelt sätt. Trots det har vår samlade kunskap om bilder och deras äkthet inte ökat. Det finns hela sajter som påstår att det finns liv på planeten Mars och med hjälp av uppradade Nasafoton ser ut att föra en seriös och vetenskaplig debatt om detta.

När vi ser en bild är det lätt att låta vår hjärna börja tolka den på enklast möjliga sätt: Ser något ut som en byggnad så är det också en byggnad – även om den råkar stå på Mars eller på månen, där det av uppenbara skäl inte finns några byggnader. ”What you see is what you get” är kanske inte rätta sättet att resonera, tyvärr. För det man ser kan mycket väl vara något helt annat. Något som är betydligt mera tidsödande att ta reda på än vad de flesta av oss är beredda att satsa vår tid på.

I de flesta fall räcker det med att använda sig av Ockhams berömda rakkniv och se till så att en förklaring inte blir onödigt komplicerad. Det enkla är oftast också det rätta. Ser något ut som en fejk så är det oftast också en sådan. Som när en 15 meter stor krabba dyker upp. Då är det dags att vara skeptisk.

Själv får jag ofta bilder av ufofenomen på mitt bord, eller snarare i min mejl. Inte sällan rör det sig om föremål på långt håll som kan tolkas på en lång rad sätt. Den som skickat in bilden är trots det ibland övertygad om vad bilden föreställer. Att det faktiskt inte går att se är inte alltid ett hinder.

När Sunday Express publicerar bilden på jättekrabban lät man sig inte nöja med det utan citerade också ett anonymt vittne som till och med kunde berätta hur han sett krabban resa sig ur vattnet. Inte illa. Men så kan det vara med anonyma vittnen.

Nå, någon tvekan om att det rör sig om ett photshopjobb är det inte. Bob Rickard, som en gång i tiden skapade tidskriften Fortean Times, säger till mig att allt på sajten Weird Whitstable är gjort för att roa och skoja med sina läsare. Något som inte är särskilt svårt att förstå om man tittar på sajtens övriga innehåll.