Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Därför är det lättare att tro

I Bibeln säger Jesus att tro kan förflytta berg, något som kanske inte ska tas helt bokstavligt. Men tro är tveklöst en av de starkaste krafterna som finns i världen. Den som tror på något är ibland beredd att göra saker som ingen annan skulle göra.

Häromdagen satt jag på flyget till Malmö och passade då på att läsa ett nummer av New Scientist som blivit liggande hemma ett par veckor. Omslaget hade en tydlig rubrik: ”BELIEF”. Undertexten var den som lockade mig: ”Den är drivkraften bakom allt vi gör, men våra övertygelser är byggda på… inget.”

Artikeln visar hur vi i nästan allt vi gör och tänker bär med oss ett fundament av tro, inte handfasta kunskaper, och att det absolut inte enbart handlar om religiösa övertygelser. Nej, tro är något som vi är så vana vid att vi ofta förväxlar den med vetande.

En del ”trosföreställningar” bygger vi på information från människor eller samhällsstrukturer som vi bestämt oss för att vi litar på. När en lärare berättar hur dna bygger upp oss människor hämtar vi in den kunskapen och assimilerar den utan att vi för den skull kan verifiera vad som är sant och inte.

Vårt svenska samhälle bygger på vetenskap. Det samlade vetande som grupper av forskare tagit fram blir en del av den värld som vi har bestämt oss för att leva i. Samtidigt vet vi att vetenskap är kunskap under utveckling och att nya rön kan förändra läget. Det som var sant i går är inte alltid sant i morgon. Och vi har valt att tro på vetenskapen trots att de flesta av oss aldrig har en möjlighet att kontrollera dess fundament.

Andra samhällen bygger på religion. Inte heller där förutsätts samhällsmedborgarna att kontrollera uppgifterna. Tvärtom kan ett sådant agerande tolkas som ett tecken på tvivel.

Nu finns det en avgörande skillnad mellan tron på vetenskapen och tron på religionen. Vetenskapen uppmuntrar människor att kontrollera och ifrågasätta. Religionen gör inte det. På det sättet passar vetenskapen in i vårt demokratiska samhälle. Något som vi svenskar är övertygade om är det bästa sättet att få ett land att fungera.

Men i grund och botten är själva mekanismen densamma när det gäller vad vi tror på. Och den sitter djupt rotad i våra hjärnor som har lättare att tro än att tvivla, något som hjärnforskningen har kunnat visa.

”Allt sammantaget så blir den obekväma slutsatsen att några, om inte alla, av våra grundläggande övertygelser om världen är baserade, inte på fakta och förnuft – eller ens på felaktig information – utan på magkänslor som kommer från psykologi, grundläggande biologi och kultur”, skriver New Scientists författare.

Skulle vi själva testa allt som vi sedan väljer att tro på så skulle vi inte komma särskilt långt, konstaterar en forskare i artikeln. Nej, vi måste helt enkelt välja att lita på en hel massa människor och böcker. Annars blir vi inte hela människor.

Artikeln i New Scientist visar hur våra tro, våra övertygelser, är byggd på lösan grund samtidigt som den är mycket svår att ändra på. Det vi en gång har börjat tro på det håller vi ofta fast vid. När vi får höra något nytt, som strider mot de övertygelser vi redan har, så tar vi inte in detta utan försöker istället motbevisa det nya och förstärka den tro vi redan har. Vi går i försvarsställning.

Att förändra en persons, eller ett samhälles, sätt att tänka är en process som många gånger är omöjlig. Något som tydligt framgår i partiledardebatter på teve om inte annat.

Min egen grundinställning är att det alltid är bättre att veta än att tro. Men efter att ha läst artikeln så inser jag att vetande ofta är lätt förklädd tro. Kort sagt så tror vi att vi vet en massa saker.