Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-18 14:40

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/markligheter/2016/04/07/exploderande-stjarnor-lyste-upp-natten/

Clas Svahn bloggar om märkligheter

Exploderande stjärnor lyste upp natten

Rätta artikel

Tänk dig att du vänder blicken mot natthimlen och ser hur fullmånen lyser upp mörkret. Hur marken framför dig blir möjlig att se av det skarpa ljuset och hur svepande skuggor kastas från träden en bit längre bort.

Tänk dig också att det inte alls är månen som lyser utan en exploderande stjärna.

Och att de som vände blicken mot skyn var våra förfäder australopithecus och deras efterföljare någonstans på den afrikanska savannen. Det de såg var säkert svårt att förstå med hjärnor omkring 40 procent av dem vi har i dag. Men säkert måste någon ha undrat över det oväntade ljuset.

Exakt vad som hände vet givetvis ingen. Inte heller vad australopithecusgruppen tänkte. Men att det måste ha varit ett sällsamt skådespel tror en forskargrupp som nu hittat spår på havsbotten som leder långt ut i rymden.

Det forskarna tror sig ha upptäckt är hur det för 3,2 miljoner år sedan inträffade en explosion i en stjärna 300 ljusår från jorden. En kosmisk katastrof som fick stjärnan att förvandlas till vad astronomerna kallar för en supernova och som inte bara skickade ljus mot jorden utan också en skur av radioaktivt material.

Forskargrupp, ledd av professor Anton Wallner vid Australian National University, har hittat spår efter denna explosion på havsbotten i Stilla havet, i Atlanten och i Indiska oceanen. Spår efter radioaktivt järn, järn-60, som bara kan förklaras med att de kommit från en källa utanför jorden.

Vad forskarna också upptäckte var att det sannolikt inträffat en serie supernovaexplosioner för mellan 3,2 miljoner och 1,7 miljoner år sedan.  Dessutom hittade vetenskapsmännen spår av en äldre radioaktiv skur för 8 miljoner år sedan.

Trots att det rör sig om radioaktivt material var mängden aldrig sådan att den påverkade det biologiska livet på jorden när det regnade ned över planeten. Våra förfäder gick oskadda ur bombardemanget.

Troligen inträffat flertalet av dessa explosioner från en hop med stjärnor som sedan dess har rört sig bort från vårt solsystems plats i rymden sedan dess, konstaterar forskarna vars resultat publiceras i det senaste numret tidskriften Nature.

Det är inte första gången som en supernova har exploderat så pass nära jorden att den har kunnat ses med blotta ögat.  Den mesta berömda är den stjärna vars våldsamma död noterades av kinesiska astronomer år 1054 och som då lyste så starkt att den kunde ses i hela 642 dagar och av dessa 23 dagar i fullt dagsljus.

Stjärnan kallas numera SN 1054 och resterna av dem går fortfarande att se i form av ett enormt gasfält som tidiga astronomer liknade vid formen av en krabba i Oxens stjärnbild. Krabbnebulosan är vacker ännu i dag och går att se i mindre teleskop.

I mitten av molnet tickar kärnan av det som en gång var SN 1054. Stjärnan, som blev en supernova, är i dag en pulsar som snabbt snurrar runt sin egen axel och då riktar en stråle elektromagnetisk strålning mot jorden, som en fyr vars ljusstråle sveper över det kosmiska havet.

Bilden ovan är en illustration från Nasa som visar hur det kan se ut när en supernova exploderar.