Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-17 11:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/matbloggen/2009/03/05/en-installd-intervju-ar-ocksa-en-intervju-2040/

Aptitretarna

En inställd intervju är också en intervju

I serien "Mitt liv som journalist" kommer här avsnitt två.

Per Morberg, okonventionell men uppskattad tv-kock, kommer med en kokbok. DN Söndag får erbjudande om intervju. Jag är lite tveksam, den gode Per har inte världens bästa rykte bland journalister och många är de historier om avbrutna intervjuer och oförskämt bemötande som man fått höra.

När jag sedan får höra att Per helst vill bli intervjuad av Johan Croneman eller Betty Skawonius blir jag ju inte direkt mer sugen... Men sedan skärper jag mig, vad gör man inte för läsarna och ALLA verkar ju vilja läsa om honom. Han får nöja sig med att bli intervjuad av Elin Peters.

Så vi syr ihop ett toppenupplägg: Per lär vara mycket intresserad av skor (av fotvård också av hans kokbok att döma) så efter att ha konsulterat På stans shoppingexpert bestämmer jag att vi ska ses hos en liten skomakare på Söder, för att sedan äta lunch på Prinsen. Det borde få honom pratvillig och på gott humör. Jag roddar, bokar bord, bokar fotograf. Samma morgon avbokar Per. Han är sjuk.

Jag avbokar bord, avbokar fotograf, ringer skomakaren och säger att vi inte kommer, stuvar om i planeringen. Väntar på att Per ska bli frisk. Bokar ny tid. Bokar nytt bord. Bokar ny fotograf. Ringer skomakaren.

Jag researchar lite ytterligare. Funderar över saker som vilka skor jag ska ha på mig, är det taktiskt rätt att byta ut sneakerserna mot skinnskor? Kollegernas förslag att jag ska komma med en plastkasse från jaktaffärren Wigforss i handen för att få pluspoäng fimpar jag dock. Spekulerar över om den bästa taktiken är att vara lite tuff och nonchalant eller undergiven och ofarlig, vad kan en kille som Per tänkas gå igång på?

Förlaget meddelar att Per vill ha taxi hem efter intervjun. Till Tullgarn. I rusningstrafik. Annars vill han nog inte ställa upp. Jag nobbar, någon måtta får det vara. Förlaget bestämmer sig för att betala taxin (tre sidor i DN Söndag ger ju rätt bra publicitet för boken).

Den stora dagen är äntligen här. På lunchen träffar jag några kollegor som delger mig sina bästa/värsta Per Morberg-historier. Inslag som figurerar är advokater och agenter som säger "om du ringer honom gör du det på egen risk".

Vid det här laget börjar jag bli riktigt nervös. En halvtimme innan intervjun ringer Pers agent. Han har fått ont i huvudet, det blir ingen intervju idag.

Så till besvikna läsare kan jag meddela: Det blir ALDRIG någon intervju. Ungefär här tog mitt tålamod slut. Han sörjer det nog inte det minsta. Inte jag heller.