Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-10 05:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/matbloggen/2009/03/24/fettstriden-lamnar-atarna-i-sticket-2377/

Aptitretarna

Fettstriden lämnar ätarna i sticket

Rätta artikel

Det pågår en rejäl strid om kosthållningen i Sverige just nu. Och det duggar tätt mellan nyheter och inlägg som håller igång debatten. Dansk fettskatt , rapports rapportering om dieter och kritik av denna är några av de senaste tillskotten.

I grunden står striden om hur proportionerna i vår kost bör vara mellan protein, fett och kolhydrater. En annan brännande fråga är om mättat fett är nyttigt eller farligt.

På ena sidan står ivrare för lågkolhydratkosten LCHF, exempelvis läkaren Annika Dahlqvist. Dieten är lik men inte identisk med Atkinsdieten.

På andra sidan mängder med dietister, professorer, livsmedelsverket, Stephan Rössner, och friskvårdare som står för en fettsnålare diet. I mitten, fast ändå närmare LCHF, vandrar GI-förespråkarna och Paulun med flera.

Just nu går det bra för LCHF-arna. Deras böcker seglar upp på topplistorna och många människor provar dieten. Deras budskap att man kan äta sig mätt på fett och protein och samtidigt gå ner i vikt har fått många att prova dieten, och jag har hört ett stort antal positiva vittnesmål.

Ingen, jag upprepar, ingen kan med säkerhet veta den slutgiltiga sanningen om vilken kost som är bäst. Det finns ännu inte tillräckliga jämförande undersökningar som ger besked. Den dominerande kostsynen, som rått sedan 1970-talet, är inte tillräckligt utredd, inte heller LCHF.
Jag tycker att den hätska tonen i debatten är av ondo. Attacker på LCHF understundom är pinsamma. Det antyds att förespråkarna är knäppa, att dieten inte vilar på ”sunt förnuft” (se över lag upp för detta argument, som ju alltid är baserad på… just det, ingenting) och att Robert Atkins skulle ha varit något slags girig skurk eller manipulativ sektledare, att han var fet när han dog och andra felaktigheter.

Atkins var en hjärtläkare som influerades av de lågkolhydratråd han fann hos det amerikanska läkarförbundet, en inriktning som även bantningens anfader William Banting praktiserade i slutet av 1800-talet. I grunden är det samma kost som ett flertal naturfolk  tillämpat i årtusenden, vanlig bland våra samlande och jagande förfäder.
Med detta inte sagt att LCHF är överlägsen. Det återstår att se om dieten är positiv på en stor massa människor och på lång sikt. Men faktum är folk har anammat Atikinsdieten sedan 1970-talet och att LCHF nu sprider sig allt mer.
Somliga undersökningar tyder på att lågkolhydratkost ger långvarig viktminskning och har en bra verkan på till exempel blodfetter, blodtryck och diabetes. Andra undersökningar är mindra gynnsamma. Men det verkar onekligen saknas en riktigt lång och omfattande studie. Tills vidare bör LCHF och Atkins diet tas på allvar, varken baktalas med luddiga insinuationer eller tigas ihjäl. Det är ovärdigt i en seriös debatt.

Bland LCHFare finns ibland en hård och oförsonlig ton, som utmålar motståndarna som konspiratörer och lögnare. På båda sidor verkar man ofta mer intresserade av att försvara sin position än att diskutera sakfrågan.

För några veckor sedan kom förresten en undersökning om olika dieter. I mitt tycke missförstods resultatet av många massmedia.
I en amerikansk undersökning hade man jämfört olika kostregimer med skilda proportioner mellan kolhydrater, fett och protein. Men LCHF – som alltså förespråkar väldigt lite kolhydrater och mycket fett – var inte representerad. DN:s Karin Bojs var en av få att ha integritet och klarsyn att påpeka detta (hon har också tidigare kommenterat frågetällningen.
Men budskapet som klingade ut i stora delar av media var: alla dieter är lika dåliga. En slapp analys. Att uttala sig om LCHF eller dess föregångare Atkinsmetoden på grund av denna undersökning är alltså också absurt.
Både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen arbetar med nya kostråd. Låt oss se om de har modet att göra sakliga och opartiska bedömningar. Låt oss också hoppas att debatten blir mindre hätsk och mer upplysande. Som den nu förs lämnar den ofta den undrande ätaren i sticket.

 ***

 

En fettmolekyl - skurk eller vän?

Var och en kan studera  litteratur och inlägg för att själva försöka ta ställning.

Här är lite lästips.
Doktor Dahlqvists och Airams LCHF-Kokbok (Optimal förlag) av Annika Dahlqvist och Maria Höglund. 2009.

Doktor Dahlqvists guide till bättre hälsa och viktkontroll (Optimal förlag) av Annika Dahlqvist. 2008.

Smörstekt: läckra recept för lågkolhydratkosten LCHF (Bilda förlag) av Gun-Marie Nachtnebel. 2008.

Atkinsdieten: Kokboken (Forum) av Robert C. Atikins. 2005.

Gå ner i vikt: välj bland 75 olika dieter (Prisma) av Judith C Rodriguez. 2009.

Bantningsbluffen (Lind & Co) Av Anna-Britta Ståhl. 2006.

Fetma: från gen- till samhällspåverkan (Studentlitteratur) av Stephan Rössner och Anna-Karin Lindroos. 2007.

 

Här är lite nättips.

Livsmedelsverkets syn på lågkolhydratkost och mättat fett.

Nutrionistföreningens blogg i ämnet.

Stephan Rössner uttalar sig om dieter.

Här kan man läsa min recension av ”De hungriga åren” som handlar om en författares möte med Atkins och hans diet.

Dr Dahlqvists blogg finner ni här.

Sveriges i konsumenter i samverkan uttalar sig om saken.