Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 00:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/melodifestivalen2013/2013/02/02/veckans-latar-betyg-och-tippning-2/

Fahl på festival

Veckans låtar - betyg och tippning

David Lindgren - "Skyline"

Minns ni förra året, när David Lindgren kom från ingenstans och hade så härlig kamrer-goes-svärmorsdröm-utstrålning och dansade så bra och hade en helt okej låt (som möjligen lät lite väl mycket Danny) och gick direkt till final? I år gör han exakt samma sak, förutom att han har högre förväntningar ställda på sig. Och låter ännu mer som Danny, dansbreaket är en exakt kopia av “Amazing” (minus lampdräkt, plus klädbyte). Men så fyrar han av ett hundvalpsleende i närbild och vinner på knock-out. Betyg: 3 DN tippar: Final

Cookies N Beans - "Burning flags"

Den här typen av ultrakompetent lightcountry är svår att bedöma i schlagersammanhang. Det är välskrivet, välsjunget, med rrriviga kvinnoröster och ett maffigt P4-komprimerat stråkcrescendo, men samtidigt så oändligt tråkigt och färglöst. Trions mest animerade rörelseschema är en rrrivig stamp i scengolvet och den mäktigaste effekten är några välpatinerade bitar tyg som ramlar till marken, roligare än så blir det inte. Kan möjligen nosa på Andra chansen och har viss Svensktoppspotential. Betyg: 2 DN tippar: femma

Jay-Jay Johanson - "Paris"

Det här är en pärla till låt. Produktionen är smygigt tassande mjuk och rytmisk, stråkarna hjärtskärande i all sin enkelhet. Scenen, och de dekorativa dubbeltrummisarna, badar i varmt nattblått ljus. Jay-Jay Johanson kommer till och med undan med det fullkomligt skamlösa frossandet i väluttalade parisiska platsnamn. (Vad han inte kommer undan med är att sagda platsnamn projiceras på LED-skärmarna. Kom igen, “Pigalle” i “metro”-typsnittet?) Tyvärr är det här ödesbestämt att komma sist. Betyg: 4 DN tippar: åtta

Mary N’diaye - "Gosa"

Mary N’diaye verkar ha talang. Hon har en uttrycksfull röst och ser fantastisk ut. Så varför gör hon det här vedervärdiga haveriet till samlagspop? Man brukar använda ordet “tuggummirefräng”, men här är “refräng byggd av klistriga uppkräkta rester av fredagsmyset” mer applicerbart. Snälla föräldrar, tänk efter innan ni ger mobilen till barnen och låter tv:n stå på för att gå och “vuxengosa” i fred i kväll. Risken är att er avkomma röstar fram den mest opassande dagishitten i mannaminne. Betyg: 1 DN tippar: sexa

Eric Gadd - "Vi kommer aldrig att förlora"

Det finns en viss typ av artister som tar sig an Melodifestivalen med en demonstrativt avslappnad inställning (“det här ska inte vara något problem, är väl som ett vanligt torsdagsgig i Västerås”) och liksom bara kör. Det är sällan ett framgångsrecept och Gadd är inget undantag. Pianoslingan är supersnygg, låten mästerligt uppbyggd, “aah aah”-körerna effektiva, men helheten blir som en jämntjock lite för dåligt saltad fläskfilé: rätt gott, men inte direkt bufféns okrönta drottning. Betyg: 3 DN tippar: sjua

YOHIO - "Heartbreak hotel"

Jag älskar YOHIOs visuella uttryck, som är som om man tagit gammal klassisk glamrock och låtit en mangälskande åttaåring rita av den med tuschpennor och obegränsad mängd glitterlim. Men låten är så melodifestivalgenerisk (skulle lika gärna kunna sjungas av Christer Sjögren) att det krävs ett fraktfartyg fullt av karisma för att göra den intressant, och YOHIO har det inte riktigt. Generösa mängder pyro hjälper, men det är ändå slöseri att en ung man med såpass bra hår fått en så medioker låt. Betyg: 2 DN tippar: Andra chansen

Anna Järvinen - "Porslin"

Texten är fantastisk. Nattsvart Sonja Åkessonsk diskbänksrealism och en sorts desperat vädjande hopplöshet, skrivet med enkla raka ord som porlar och glittrar ur Anna Järvinens mun. Arrangemanget, som kontrast, är vansinnigt romantiskt med smekande stråkar och andas Monica Zetterlunds 1960-tal. Jag hoppas att den här låtens storhet går igenom rutan. Men den förtjänar en förtätad stämning och ombonad intimitet, och scenen och sammanhanget kanske helt enkelt är för stora. Betyg: 4 DN tippar: Final

Michael Feiner & Caisa - "We're still kids"

Michael Feiner älskar med sin rödglimrande saxofon. Han trakterar den både hårdhänt och ömt, höjer den mot skyarna i den instinktivt primala rörelse som nedärvts och förfinats genom generationer av saxofonanister. Han kulminerar i ett klimax av ogenerad blåsinstrumentriffglädje som hade ekat ut i oändligheten om det inte vore för att han då och då måste avbryta saxsmekandet för att “skruva några reglage” på det upphöjda mixerbordet/altaret till mässingspenisens ära. (Caisa sjunger lite också.) Betyg: 2 DN tippar: Andra chansen