Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fahl på festival

Deltävling 1, första lyssningen

DÅSÅ! Fahl på festival är på plats i konferensrummet på det officiella efterfesthotellet. Det är så mysig återträffkänsla, har kramat alla stammisschlagerreportrar och det infann sig plötsligt en helt förväntansfull och stissig vibb, känner mig som en liten unge som kommit tillbaka till kollo efter att ha saknat alla sedan förra sommaren!

Vi ska som vanligt få höra alla låtar för första gången. Det vi får höra är studioversionerna, det är alltså svårt att avgöra hur låtarna kommer att göra sig live, och vi får lyssna två gånger, så de hinner kanske inte riktigt sätta sig. Så – en stor brasklapp vad gäller omdömena nu, allt kan ändras när någon plötsligt har en skrevspotlight eller en rymdblöja i morgon på repen!

Jag krafsar ned mina intryck i det här blogginlägget allteftersom, och så kanske jag redigerar det hela till mer läsbart format senare. Så om ni hänger på bloggen live as we speak, så får ni uppdatera sidan då och då för att hänga med!

1. Yohio – ”To the end”
Okej, upp till bevis för den lille j-rockaren! Och jodå, vid första lyssningen låter det här som en rätt go powerpopdänga. Om man ska jämföra med något så tänker jag främst på Ulrik Munthers ”Tell the world I’m here” förra året, vad gäller uppbyggnad och känsla. Lite Coldplay, stråkarna i verserna är snodda från Robyns ”Be mine”. Stort, arenapampigt, med ett soft break innan sista refrängen. Jämfört med förra årets tradiga dansbandslåt är det här ett STORT uppköp. Har Yohio rösten att bära upp det här? Oklart, vi får se i morgon.

2. Mahan Moin – ”Aleo”
Det är här är ett av de okända korten i år. Låten är rätt modernt producerad med Melodifestivalmått mätt, ganska udda och överraskande skriven och arrangerad. Lite Rihannaflirt i hur hon vränger rösten i refrängerna. Och lite dubstepknorrar här och där. Det är spretigt, men tror att ”o-ooh, eh-eey”-hooken kan bli klistrig.

3. Linus Svenningson – ”Bröder”
Rockballad om en bror som dött. Ja, vad ska jag säga om det här… Det är inte min tekopp, men Fredrik Kempe har gjort ett bra jobb med texten, som funkar utan att kännas exploaterande eller alltför sentimental trots att den är rätt enkel och schlagrig och handlar om döden. Låten är välskriven också. Tror även att Svenningssons öronuttöjning och tatueringar är right up svenska folkets alley (obs ej ironi!). Tror det här är uppe och slåss i toppen på lördag.

4. Elisa Lindström – ”Casanova”
Hahaha! Ojojoj, om man vill vara taskig kan man kalla detta för en poor man’s Linda Bengtzing. ”Du är å å å – en casanova, du är å-å-å en gudagåva, du är allt en man ska ha fast lite mindre” går texten, och VAD BETYDER DET ENS? Betyder det hans snopp? Hoppas det betyder hans snopp, för det vore extremt kul!

5. Alvaro Estrella – ”Bedroom”
Och apropå oblyga texter – här råder det ingen som helst tvekan om vad det handlar om: det liggs på olika ställen i en bostad om och om igen i denna låt. I hallen, i köket, på soffbordet, på garageuppfarten (?!?). Gillar detta, det är så himla dumt och hittigt och roligt och poppigt! En god schlagerpopgodis, är det! Hoppas Alvaro Estrella har tillräcklig scenkarisma för att komma undan med den ”sexiga glimten i ögat” (okej fy, det lät äckligt, jag tror att ”sexiga glimten i ögat” är en av det svenska språkets äckligaste fraser, men ni fattar vad jag menar).

6. Ellen Benediktson – ”Songbird”
Nej, det här kommer inte att fungera. Det är en intetsägande och lågmält konstruerad ballad. Ellen Benediktsson kan uppenbart sjunga, men låten har absolut ingen som helst attityd. Den är provocerande blaskig, inte ens när det uppenbart är tänkt att den ska ”växa” händer det något. Synd för Ellen, tycker jag.

7. Sylvester Schlegel – ”Bygdens son”
Åh herre, jag vet inte om jag tycker att detta är fruktansvärt, eller att det är lite mysigt? Sylle har en väldigt distinkt och gött raspig röst, låten är allsång-ig, det kommer in en liten drillande flöjt på ett par ställen och det är stompigt och svängigt och det är ljusa tjejkörer. Det är typ lite hipster-bonnigt? Mitt schlagerreporterjag gillar det här lite grand. Men hade jag hört det på P3 hade jag nog visserligen tyckt att det var en rätt självklar P3-låt, men jag hade också blivit sinnessjukt irriterad. Svårt? Vet inte alls hur detta kommer att tas emot.

8. Helena Paparizou – ”Survivor”
Hm. Det är är exakt – exakt! – den typ av låt man förväntar sig när Helena Paparizou till slut ställer upp i Melodifestivalen. Svulstig snygg klassisk schlagrig poplåt med mycket känsla. Gissar hon kommer köra den med nån sorts popdiva-stil. Mycket osäker på hur Helenas chanser ser ut här. Det beror helt på om hon har något folkligt stöd, och jag är lite tveksam till det. Låten i sig är lite för generisk, tror jag? Även om den växer lite med en andra lyssning. Vi får se hur det ter sig på scenen.

Sammanfattningsvis, då? Jo, det är ett rätt kul startfält, utan att vara fantastiskt. Personliga Fahl på festivalfavoriter är Alvaro Estrella och Mahan Moin. Tycker att Yohio absolut förtjänar en finalplats också.

Om jag ska tippa så ser det lite annorlunda ut. Jag tror att Yohio är rätt självskriven till final, och att han får sällskap av Linus Svenningsson. Till Andra chansen tippar jag Alvaro Estrella och… sedan är det svårt, antingen Helena Paparizou eller Sylvester Schlegel. Det åtminstone absolut dessa fem det står mellan: Yohio, Linus, Alvaro, Helena och Sylvester. Vill slänga in en liten, liten varning om Mahan Moin också, beroende på hur hon funkar på scenen.