Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-10-20 09:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/moasblogg/2009/04/06/nmt-angest-2572/

STANNA I FORM

NMT-ångest

Dagsform: Laddad men rädd.

Har samma ångest idag inför NMT-passet som jag har haft de tidigare gångerna. En känsla av att jag ska göra något som jag egentligen inte klarar av. Pressa mig själv förbi nya gränser för min fysiska förmåga och jag vet att det kommer att göra ont.  Förra gången i Lill-jansskogen var jag på väg att avbryta efter en halvtimme men kom sedan på att min väska med mobil och ytterkläder var inlåsta på Östermalms IP och att den enda som hade nyckeln var Commander Bruno. Point of no return alltså.

Vet att jag kommer att förbanna mig själv (och er) idag klockan 18 för att jag är dum nog att göra det här igen. Och igen.
Tror en del av min rädsla är prestationsångest – att jag är rädd för att jag inte ska hänga med i tempot, inte klara av övningarna, komma sist och sinka gruppen. Spy eller tvingas avbryta.


Moa säger: Det kommer aldrig att gå. Jag klarar det inte.
Bruno säger: Inga krav, gör ditt bästa bara. Allt sitter i huvudet. Ett steg i taget.


Idag: Sonen är förkyld och har påsklov och jag jobbar. Ingen jättebra kombination. Försöka jonglera luncher och sysselsättning och middag och köpa nezeril på apoteket mellan jobb, möten och träning. Stressnivå: 8 av 10.