Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-06 08:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/modebloggen/2010/10/14/hypen-ar-inte-langre-hypen-8284/

Modebloggen

Hypen är inte längre hypen

Så, det är i eftersvallet av alla modeveckor. Nu kämpas och svettas det på varje tidningsredaktion för att sätta samman en överblick på vartåt det barkar. Även där jag sitter, på Rodeo.

Vilka är de intressanta trenderna, vibbarna, tendenserna för 2011? Hur knasigt det än låter handlar det ofta om en stämning som finns i luften. Något ogripbart. Detta ogripbara måste snabbt fångas ner, sätta en tagline på, sammanfattas i ett par drypande meningar och i några tydliga modebilder.

Just de där snärtiga meningarna, sammanfattandet av "det heta", börjar jag bli lite trött på. Och just det var även känslan som spred sig i Paris och Milano faktiskt: En plötslig och i ögonblicket självklar insikt att hypens tid är förbi.

Att som modehus klämma ut sig en kollektion av supertrender eller modevisningar som snarare liknar musikshower (särskilt när det gäller trängseln utanför) eller avancerade konstinstallationer är inte längre relevant.

En del modeskapares hysteriska greppande efter att återigen lansera trenden "punk" för 2011 (Burberry och Balmain var de största förespråkarna, med kortkorta längder och kläder täckta i nitar eller säkerhetsnålar) var kanske det mest tydliga beviset på detta. Hur de desperat försökte hypa punken. Och ni minns de gångna säsongernas superspetsiga axlar? Freaky skor med superhög kumpedunsplatå? Kortkorta tighta fodral eller leggings i läder och lack? Medvetet trasiga t-shirts, fuskpälsar och "it-väskor"? Ja, jag kan fortsätta länge. Allt det där var en hype.

Den nya stämningen handlar om att gå från hype till plagg. Och att därmed flytta fokus från allt det där runt omkring  (livestreamar i 3D, Victoria Beckham:s på front row, världsberömda modebloggare jeansshorts och så vidare) och igen börja titta på de faktiska plaggen. Var finns idéerna om ett bra sätt att klä sig? Så enkel kan frågan få bli igen.

Chanels visning gick lite längs den linjen. Den var väldigt lugn - modellerna gick längs en enormt lång grusgång och likt inspirationen för kollektionen - lava - fick det långsamt flyta fram. Plaggen var utsökta och helt enkelt väldigt enkla att bära. Fulla med intressanta idéer om Chanel i dag. Men detta är ju samtidigt också just Chanel. Chanel-lyxen befinner sig långt bort ifrån en vanlig person. Men det är själva stämningen som ändå är intressant att ta vara på.

De bästa idéerna låg kanske hos några av de jag nämnt tidigare - Pradas knasighet, Jil Sander och Rick Owens minimalistiska (och bärbara!) couture, Célines dämpade spirituella hippie-estetik, Lanvins avskalade och naturella stil, Stella McCartneys pasteller och enkla siluett. Det handlar om att ha en känsla för mode och inte för trender. Det är då man verkligen refererar den store Yves Saint Laurent  snarare än att göra en dålig kopia av hans kollektioner så som Marc Jacobs gjorde på Louis Vuitton.

"Mode är roligt igen", har upprepats om och om igen under modeveckorna. Nästan så mycket att jag började tycka att det inte fanns någon innebörd bakom. Jag tänkte att det var väl ännu ett mantra för att ta sig igenom ännu en säsong.

Men kanske handlar detta "roliga" om en genuin individualitet. För är ändå inte det vad mode handlar om i slutändan? Snarare än hype - ett intresse för något genuint och eget hos en modeskapares uttryck (som gör denna stark i vision), hos ett plagg, eller hos en person. Det är vad vi börjar uppskatta inom mode igen. Och om det är sant, ja - då är det ju faktiskt roligt igen.