Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-17 14:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/nhl/2014/06/10/mirakel-mal-och-momentum-det-som-nu-kravs-for-rangers/

NHL-bloggen

Mirakel, mål och momentum - det som nu krävs för Rangers

Marathon.

De spelade "All I need is a miracle" med Mike & The Mechanics på Sparky's Landing där jag såg Stanley Cup-finalen där allt avgjordes.

De spelade låten efter en andraperiod New York Rangers dominerat och vunnit skotten på mål med 17-8. Men Los Angeles hade gjort två mål.

Där avgjordes också årets Stanley Cup-final. 3-0 i matchen och 3-0 i matcher och Rangers allra mest inbitna fans kan bara hoppas på just ett mirakel.

Men vad laget behöver är mål. Och målskyttar och momentum.

Allt detta saknades när det för första gången på 20 år åter spelades Stanley Cup-final på Manhattan.

Los Angeles, som låg under 0-3 i åttondelsfinalen och nu leder 3-0 i finalen, kom ut bättre än i någon av de andra finalerna. Och laget gjorde målen i oerhört tunga psykologiska lägen för Rangers. Knäckande lägen kan man lugnt säga.

1-0 med sju tiondelar kvar av första perioden, sedan Jeff Carters skott tagit på Dan Girardis skridsko och ställt Henrik Lundqvist helt i målet.

Inte så kul för hemmalaget att gå in till paus efter den kallduschen.

Jake Muzzins skott i powerplay i början på andra tog på Martin St.Louis och gav återigen Henke ingen chans att stoppa pucken.

Rangers kom tillbaka och inledde en enorm press mot Jonathan Quick som storspelade på det sätt han gjorde då Los Angeles vann för två år sedan.

Men Rangers kunde inte göra mål. De fick chansen i powerplay, men det gjorde knappt någon skillnad för just nu fungerar inte den viktiga spelformen alls för New York-laget.

I stället kontrade Los Angeles in 3-0 genom Mike Richards, som när han försökte passa över till sin lagkamrat i stället fick tillbaks pucken som studsat på Ryan McDonagh.

Rangers spelare skapade trots spelövertaget dock få farliga lägen. När de fick dem storspelade Jonathan Quick i LA:s mål på ett sätt Henke inte gjort i Rangers i den här finalen.

Henke är stabil, men Quick gör de avgörande räddningarna.

Klubbräddningen på Derick Brassards retur mitt i matchen var finalens bästa hittills.

Och när inte Quick tog alla de 32 skott han fick på sig täckte hans utespelare förträffligt. LA:s försvar täckte faktiskt fler skott än vad Henrik Lundqvist gjorde.

Rangers ledde båda matcherna i Los Angeles, men hemmalaget vände och vann i förlängningar där precis lika gärna Rangers kunde ha vunnit.

De två smällarna ställde Rangers mot väggen i Madison Square Garden i natt. Och det klarade laget inte alls. När man hade kniven på strupen att vinna, var ineffektiviteten större än någon gång tidigare i detta slutspel.

Hade kunnat bli annat om Mats Zuccarello satt det där läget i början av matchen då pucken dansade på Quicks mållinje. Men faktum är att Los Angeles var närmare 4-0 än Rangers 1-3.

0-3 och ett undermåligt offensivt spel från Rangers sida, där återigen Brad Richards och Rick Nash underpresterade. Zuccarello däremot var återigen farligaste hemmavapnet. Orsakade tre utvisningar för LA.

Men vad spelade det för roll när Rangers inte kunde göra mål på sex sådana lägen. Laget kom heller knappt in i zon sista 4.21 då laget spelade med en man mer och Henke fick sitta på bänken och fundera på semestern. För snart är den här för honom.