Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-12 02:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/oceanracebloggen/2008/10/22/stiltje-svamp-och-smartande-stjartar-474/

Ocean Race-loggen

Stiltje, svamp och smärtande stjärtar

Tänk dig att sitta i en bilkö, oerhört stressad inför ett livsavgörande möte. Det finns två filer. Plötsligt börjar bilarna bredvid dig rulla. De kör fortare och fortare medan du fortfarande är inklämd i kön och inte kan komma loss. Tutan är enda utvägen.

Se känner vi oss nu. Fastklämda mellan hemska moln i Doldrums medan konkurrenterna ligger i gräddfilen och avverkar sjömil.

Värmen är extrem ombord. Solen steker på däck. Det är minst 40 grader.

Inte ens under däck, liggandes i kojen med en fläkt surrandes vid örat, slutar svetten att droppa. När man lättar på ögonlocken efter någon timme välkomnas man av en svidande svettpöl som skvalpar i ögongloben.

Den varma miljön gör att svamp, utslag och ömma stjärtar hör till vardagen. Vissa drabbas värre än andra. Efter en vecka i varma blöta stövlar är det nog omöjligt att inte få svamp. Det finns ett exempel ombord där inte bara det vanliga området mellan tårna drabbats. Hela foten har fått besök.

Enda fördelen med det här området kring ekvatorn är att det ibland bjuder på härliga regnskurar. Stundtals fullkomligt öser regnet ner och alla passar på att tvätta bort lagrad svett.

Det är otroligt hur mycket man svettas. Det finns inte en sekund eller ett område på kroppen som någonsin är torrt och för någon som inte vant sig är lukten under däck mer eller mindre outhärdlig. För stunden tycker jag dock att det är helt ok. Kan dock ha att göra med den förkylning jag dragit på mig.

Idag simmade ett gäng delfiner vid fören. En syn som alltid fascinerar.

Vi har också fått besök av aningen mer aggressivt slag.

Häromnatten, innan vi parkerade i stiltjen, svävade stjärnor framför ögonen på Richard Mason. För ett ögonblick trodde han säkert att han åkt på en snyting av en besättningsmedlem, men när en ganska skarp fisklukt och märkliga sprattlanden kom från durken förstod han vad som hänt.

Flygfiskarna attackerar.

De blir som projektiler när vi svischar fram i över 20 knop och de kommer farande mot oss i samma hastighet. Det har blivit ett par krockar. De små rackarna på cirka fem cm är inte så farliga men vissa är stora som mindre måsar. Blir man träffad rakt i trynet kan det ge illa.

En flygfiskattack är dock aldrig lika smärtsam som stiljte. Vi är nu nära desperation men vi kan bara vänta. Tutan hjälper föga.