Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-21 00:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/oceanracebloggen/2009/03/16/sodra-oceanens-ratta-jag-2266/

OCEAN RACE-LOGGEN

Södra Oceanens rätta jag

Det kan hända att jag fått skörbjugg eller blivit snurrig vid det här laget men efter en snabb räkning tror jag att detta är det 31:a dygnet av etapp 5 och det 34 fjärde dygnet till havs för oss som har seglat sedan Taiwan.

Och vi har inte ens rundat Kap Horn ännu.

Vi har haft ett par häpnadsväckande lugna dagar den senaste veckan men i natt tog havet ur oss det mesta av det vi kunnat lagra av energi. Vindar över 25 m/s, tillsammans med mörker, kyla och stökig sjö tär hårt på både psyke och kropp.

Igår kallade Krite dessa breddgrader för "the Snooring forties and fifties", istället för "roaring", som det brukar heta. Han hann knappt svälja orden förrän havet bet tillbaka.

Södra Oceanen började visa sitt kända jag.

Blåsigt, stora vågor och jäkligt jobbigt.

Om det är någon som inte på allvar börjat längta till Rio tidigare så har nog den känslan trängt sig på nu.

Mitt humör och min motivation till att fortsätta producera har gått upp och ner. Först hade jag en svacka med magsjuka men kom tillbaka på ett dygn med full energi.

Det som frustrerar och sätter käppar för kämparviljan nu är mest att mina prylar tenderar att inte vilja fungera.

Datorn laddar inte och när den väl gör det måste jag stänga av strömmen för att spara bränsle. Och nu börjar kamerorna tröttna rejält på all fukt. Jag förstår dem helt och hållet. Börjar faktiskt också bli ganska less.

Det känns som att båten börjar läcka mer och mer. I nuläget sitter jag dyblöt under tre droppande vinschar och försöker febrilt hålla datorn borta från vattnet, samtidigt som jag har trubbel att hålla kvar den i knäet och faktiskt överhuvudtaget sitta kvar utan att trilla ner i lä eller att dunka huvudet i kojen bakom mig. Det mesta är lite bökigt när rorsman kör slalom mellan vågtopparna i 25 knop.

Det är som jag nämnt tidigare och som alla förstår ballast att ta bilder när det är blåsigt och stökigt och alla kämpar till bristningsgränsen. Men det är också då det finns som minst tid. Jag får ju inte hjälpa till att segla men matlagning och att ösa vatten kan jag göra och det är mer eller mindre ett heltidsjobb. Åtminstone det sistnämnda.

Det som håller ångan uppe för oss alla är viljan att få betalt för vår smarta och slitsamma segling hittills och knipa förstaplatsen till andra scoring-gaten vid det berömda Kap Horn. Det är en rundning som alla drömt om och sett fram emot men som de flesta i nuläget mest vill ha överstökad. Vi har som väntat förlorat nästan hela vårt stora ledning. Vi har nu 32 sjömil tillgodo och 750 sjömil kvar till Hornet. Precis som vid förra gaten kommer det att bli påfrestande och spännande och vi måste göra allt rätt, segla fort och smart men framför allt se till att båten håller ihop, för att klara detta. De fyra poängen som finns att vinna sitter som dollartecken på allas hornhinnor. Efter rundningen kan vi börja kämpa om vinst till Rio. Det kommer att kännas bra. Inte minst för att vi då siktar norrut, hemåt.