Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-07 04:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/osevardheter/2010/05/28/historia-mitt-i-maten-7355/

Osevärdheter

Historia mitt i maten

Restaurang Leijontornet på Lilla Nygatan i Gamla stan i Stockholm serverar en unik rest av huvudstadens medeltid. Där man i dag äter gott, gick bokstavligen gränsen mellan stad och land.

Stadsmurar var en sällsynthet i det medeltida Sverige. Bara fyra städer ansågs vara värda denna stora investering: Stockholm, Visby, Viborg och ... en stad som jag tar upp i ett kommande blogginlägg.

Medeltida stadsmurar är än sällsyntare i dagens Sverige. När försvarsverket blivit omodernt revs det och byggnadsmaterialet återanvändes. Utom i fattiga Visby, där de stackars borgarna varken hade råd att riva ringmuren eller de gamla kyrkorna.

Stockholms första stadsmur, från 1200-talet, sträckte sig ungefär längs dagens Prästgatan, Baggensgatan och Bollhusgränd. När staden växte uppfördes, från slutet av 1300-talet, en ny mur längs nuvarande Lilla Nygatan och strax innanför Skeppsbron. Den hamnade i hetluften direkt. Albrekt av Mecklenburg satt minst sagt löst på tronen och huvudstaden ansattes hårt av hans motståndare.

Mur nummer två revs på 1600-talet. Lämningarna av Lejontornet ”återupptäcktes” våren 1984 när gården på Lilla Nygatan 5 frilades. Timret som tornet grundlagts på hade avverkats nästan exakt 600 år tidigare, vintern 1382-83. Restaurang Leijontornet öppnade 1987 och det medeltida tornet har i varierande omfattning använts i marknadsföringen. Den som vill njuta av historiens vingslag får dock skynda sig. Vid midsommar klappar restaurangen igen för att uppstå i ny form först nästa år. Tornet kommer att stå kvar.

 

Nej, stadsmuren i Medeltidsmuseet på Helgeandsholmen är inte riktigt medeltida. Museet är naturligtvis ändå värt ett besök, om inte annat för modellen av den muromgärdade staden och kopian av Vädersolstavlan.

Fakta/läs mer
Hans Hansson: ”Stockholms stadsmurar”, Stockholms kommunalförvaltning, 1956
Göran Dahlbäck: ”I medeltidens Stockholm”, Stockholms medeltidsmuseum, 1988