Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-07 04:31

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/osevardheter/2011/03/18/under-storstockholms-betong-och-asfalt/

Osevärdheter

Under Storstockholms betong och asfalt

Den som vill fördjupa sig Storstockholms historia, perioden innan asfalten och betongen bredde ut sig över det uppländska och sörmländska jordbrukslandskapet, kan börja med de torp och gårdar som gett namn till huvudstadens förorter.

På en bergsknalle intill Vällingby centrum (som numer heter Vällingby city) står en liten röd stuga. Den är välvårdad och en skylt på gaveln meddelar att trähantverk framställs i huset. Närheten till storstan gör dig bara påmind genom gallren för fönstren.

Innan Stockholms stad drog fram i Västerort i början av 1950-talet var Vällingby en betydande samling byggnader. Ett kartblad från 1891 visar drygt tjugo hus. Byn, vars namn är känt ända sedan början av 1300-talet, låg ungefär där Vällingby city ligger i dag. Staden blev ägare till gårdarna när man köpte Hässelby slott 1931.

Ett enda litet hus återstår, Jan Pers stuga från början av 1900-talet. Du hittar den bland buskarna mitt i bostadsområdet vid Årevägen 15. Enligt Lokaltidningen Nordwest var de sista som bodde i torpet stenarbetaren Magnus Eriksson och hans vuxna dotter Greta. De vräktes när nya Vällingby skulle byggas.

Källor/läs mer Gösta Selling: ”Säterier och gamla gårdar”, Almqvist & Wiksell, 1928. Rutger Sernander: ”Stockholmstraktens natur- och kulturminnen”, Kartografiska institutet, 1935. Sigurd Erixon: ”Den äldre folkliga bebyggelsen i Stockholmstrakten”, Rådet till skydd för Stockholms skönhet, 1941.