Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-07 04:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/osevardheter/2013/05/10/helande-vatten-botade-dov-pojke/

Osevärdheter

Helande vatten botade döv pojke

Under 1700- och 1800-talet fanns det nästan en hälsobrunn med helande vatten i varje socken. Några har överlevt till i dag och några få, som Ramlösa och Loka, har blivit riktigt kända. Följ med till två gamla brunnar på Södertörn med olika historia.

Närheten till Stockholm gjorde hälsobrunnen vid Viksberg till ett populärt ställe för 300 år sedan. Dit kunde man fara över dagen för att dricka nyttigt vatten och umgås.

Källan fick sitt medicinska erkännande av läkaren Urban Hiärne 1683. Han ansåg dock att närheten till huvudstaden var ett problem. Pendlandet gjorde det omöjligt för brunnspersonalen att kontrollera att sjuklingarna skötte sin kropp och själ. Han befarade att Viksberg skulle en ren nöjespark.

Viksbergs storhetstid varade i omkring 50 år, bland andra lär hjältekonungen Fredrik I ha tagit del av utbudet ur och runt brunnen. Efter 1730-talet försvinner den lilla kurorten in i historiens mörker.

Anrikt vattenhinder.

Den som idag kör allén ned mot Viksbergs gård vid Mälaren har en golfbana på vänster sida. På en liten skogsudde ut i banan står några lindar. Det är resterna av den forna brunnsparken. Ett tiotal meter ut på golfbanan finns den gamla, och numer med plåt övertäckta, hälsobrunnen. Synd, annars kunde golfarna stärka sig under sitt hårda idrottande.

Vårby källa är jämnårig med Ramlösa. Det bevisligen undergörande vattnet flödar än, men brunnen i Stockholms södra utkant har dragit sig ur kampen om landets mineralvattenälskare.

Ägaren av den intilliggande Vårby gård hade redan på 1680-talet försökt få källan godkänd som hälsobrunn. Den högtidliga provtagningen av vattnet, som inledde brunnsepoken, lät dock vänta på sig till den 31 augusti 1707. Redan året efter inträffade några mirakel vid källan. En nästan blind kvinna återfick synen och en döv pojke återfick hörseln.

På platsen uppfördes ett större hus, som rymde gemensamhetsutrymmen och kontor, samt en badstuga. Den förra står kvar innanför grindarna vid källan, men har byggts om åtskilligt sedan början av 1700-talet. Vid Vårby gård, som brann ned 1975, fanns logi och krog.

Vårbys tid som hälsobrunn blev kort. Konkurrensen mellan landets kurorter var hård och redan i början av 1750-talet upphörde verksamheten. Källan fick nytt liv 1933 då vattnet började tappas på flaska i en nyuppförd mineralvattenfabrik. Nio år senare köptes den av Konsumentföreningen Stockholm och med åren växte anläggningen Wårby bryggeri fram. År 1989 tog Spendrups över.

Paviljong i behov av renovering.

Bryggeriet utnyttjar i dag inte det hälsosamma vattnet från Vårby källa. Den som känner sig krasslig får själv besöka den lilla brunnspaviljongen i parken på norra sidan av Vårby allé. När jag besökte paviljongen i veckan fanns det inget vatten i kranen, men det flödade friskt från i från källan. I augusti lägger Spendrups ned sin tillverkningen i Vårby, men huvudkontoret blir kvar. Och företaget ska fortsätta vårda källan.

Alfred Levertin: ”Svenska brunnar och bad”; Jos Seligmann & CI:S förlag, 1883. Karl Nilsson: ”Vårby Källa”, Kooperativa förbundets bokförlag, 1951.