Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-07 05:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/osevardheter/2015/10/23/toppen-toppen-norr-om-slussen/

Osevärdheter

Toppen toppen norr om Slussen

Efter att ha bestigit – utan syrgas – fem toppar/tippar i Söderort väntade fem utmaningar norr om Slussen.

Ekebyhovstippen

Strax söder om Tappström på Ekerö tronar den forna Ekebyhovstippen. Här har deponerats såväl bygg- och industriavfall som hushållssopor. Nu är det utförsåkning som gäller. Fyra nedfarter och en högsta fallhöjd på 84 meter. Fin utsikt från toppen österut mot huvudstaden.

Utsikt från Ekebyhovsbacken.

Johannelundstippen Den cirka 60 meter höga toppen skyms nu nästan helt av kringliggande bebyggelse. Väl uppe höjdplatån bjuds man ändå på fria vyer. Dessutom har den tidigare tippen för schaktmassor utsmyckats med konstverk som speglar Johanneslunds historia.

Konst i Johannelund.

Väsjöbacken

Storstockholm är inte bortskämt med arenor för backhoppning (läs om backhoppningsruinen i Enskede). På Väsjöbacken i Sollentuna ligger dock Sollenkollen hoppbacke och allt. Väsjöbacken var skidbacke redan på 1950-talet, men har sedan dess höjts betydligt med schaktmassor från hus- och vägbyggen. Förutom backhoppning bjuds på alpina nedfarter och, naturligtvis, en strålande utsikt.

Backhoppning och utförsåkning i Sollentuna.

Hagakullen Kollektiv bestraffning inom det militära piggar upp. Speciellt när man med stridsutrustning beordras springa upp för en mycket lång och brant backe. Hagakullen, vid Haga norra i Solna, låg strategiskt rätt (för befälen) efter att vi livdragoner övat strid i bebyggelse i det då fallfärdiga Frösundavik. Kullen lär till största delen tillkommit med rivnings och schaktmassor från sanering av Klarakvarteren i City och här och var sticker det upp tegelstenar ur sluttningen. Tyvärr skymmer växtligheten på kulle utsikten in mot det nya City, men norrut är det fritt.

Rest av det älskade Klara.

Ullnabacken Här i Arninge tippas det fortfarande, så jag avstod från att bestiga toppen. Annat var det på Stenmarks tid. Fram till mitten av 1990-talet fanns det tre nedfarter och sex liftar på den norra sidan av backen. Området ska på nytt göras tillgängligt för allmänheten och lokala alpinister drömmer om att återskapa skidanläggningen. Bonus är att vägen runt till norra sidan av backen heter Slalomvägen.

Än tippas det i Arninge.

Fakta/läs mer

Svenson mfl: ”Floran på tippar i Uppland och Södermanland 1990–1999” i ”Daphne” 2001:2 Katarina Lundgren: Stockholms tippar och toppar.