Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-17 01:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2008/03/28/75-francoise-hardy-tranar-och-twistar-35/

På Stan-bloggen

# 75: Françoise Hardy trånar och twistar

Det fanns intelligent liv i Frankrike före Daft Punk. Landets första riktiga pop kallades "la musique yéyé" eftersom artisterna översatte många engelska låtar och slängde in ett "yeah" när de inte begrep texten. Under sextiotalet sjöng yéyé-idoler som France Gall, Sylvie Vartan, Chantal Goya och Johnny Halliday fina låtar, men som popstjärnor gjorde de ofta ett outhärdligt käckt intryck. Bara en yéyé-artist var cool på riktigt: Françoise Hardy.


Hon log sällan på bilder, klädde sig killigt och var så långsmal att pressen kallade henne "lasparagus", sparrisen. Françoise Hardy skrev de flesta av sina låtar själv (Serge Gainsbourg levererade dock klassikern "Comment te dire adieu"). Hennes första hit var den snyftiga "Tous les garçons et les filles" som handlade om att alla pojkar och flickor i hennes ålder hade hittat någon att gå hand i hand med på stan. Själv gick hon ensam.


Videon till Françoise Hardys bästa singel, den Phil Spector-pampiga "Je veux quil revienne", består av en enda lång närbild på hennes allvarliga ansikte. Ännu stiligare är den piratvideo som ett fan klippt ihop med monokroma bilder av Françoise som spelar gitarr, kör bil, dansar twist och promenerar i sextiotalets Paris.


"Je veux quil revienne" (=jag vill att han kommer tillbaka) är en översättning av den engelska flicktrion The Vernons Girls "Only you can do it". Françoise Hardy förvandlar det glada originalet till en hjärtskärande och trånande historia om en flicka som vill att hennes pojkvän ska återvända - trots att han ljugit för henne, trots att han gjort henne illa, trots att hon fruktar att han kommer att göra henne illa igen. Det hade varit omöjligt att stoppa in ett "yeah" i den här perfekta poptragedin.