Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-20 01:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2008/03/28/76-lee-hazlewood-tar-en-promenad-34/

På Stan-bloggen

# 76: Lee Hazlewood tar en promenad

Lee Hazlewoods spelning på Fanclubfestivalen i Stockholm 1999 var en antiklimax utan like. Alla som lyssnat på hans sextiotalsduetter med Nancy Sinatra förväntade sig bombastisk och psykedelisk cowboypop. I stället lirade han avslagen tradjazz. Jag lyssnade inte på Lee Hazlewood igen förrän han bokstavligt talat sjöng på sista versen. I november 2006, svårt sjuk i njurcancer, gav han ut sin sista skiva med den lika ödesmättade som komiska titeln "Cake or death". Lee Hazlewood hoppades att han skulle få äta födelsedagstårta 2007. Det fick han. Men två månader efter att han fyllt 78 drog han sin sista suck. På gravstenen ville han att det skulle stå "Didnt he ramble" - dels för att han gillade den låten med Louis Armstrong, dels för att Lee själv rumlade en hel del i sina dar.

I början av sjuttiotalet - när Lee Hazlewood stod på toppen av sin popularitet - rumlade han något oväntat till Sverige. Här spelade han in sitt klassiska album "Cowboy in Sweden" och gjorde filmer med tv-producenten Torbjörn Axelman. Han skaffade sig till och med en lägenhet i Stockholm, på Valhallavägen som han kallade "Heaven Street" och 1972 hyllade med den märkliga låten "Lets take a walk down Valhallavägen". I videon har Lee Hazlewood kärleksbekymmer. Han sitter och deppar när han son kommer förbi med sin nya tjej. Sonen försöker trösta pappa genom att presentera honom för flickvännens snygga storasyster. Men det enda som kan muntra upp Lee Hazlewood är att gå en sväng på Valhallavägen.

- Are there any other streets? frågar han medan en barnkör sjunger refrängen. Valhallavägen ser snöig och ogästvänlig ut i videon men Lee och barnen får det att kännas som en solskenspromenad.