Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-22 14:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2008/03/31/66-sam-cooke-cassius-clay-gor-en-lat-44/

På Stan-bloggen

# 66: Sam Cooke & Cassius Clay gör en låt

Han hade honungslen röst och snälla ögon. Men trots sin mjuka framtoning betydde Sam Cooke lika mycket för de svartas frigörelse som James Brown. Han hörde också till de första färgade artisterna som startade eget skivbolag. Ett av hans fans var boxaren Cassius Clay, senare känd som Muhammad Ali. De blev goda vänner trots sina vitt skilda personligheter: Clay var gapig och fylld av självförtroende, Cooke ödmjuk och tillbakadragen.

När Cassius Clay vann världsmästartiteln från Sonny Liston i Miami insisterade han på att Sam Cooke skulle komma upp i ringen efteråt. "This is the worlds greatest rocknroll singer!" vrålade han till journalisterna som flockades runt dem. Flera skivbolag var redan intresserade av att ge ut boxningsstjärnan på skiva så ett musikaliskt samarbete mellan de två kompisarna föll sig naturligt.

Några dagar efter matchen träffades de i New York och spelade in "Hey hey, the gangs all here", en enkel, söt visa som Cooke skrivit för att passa Clays begränsade röstresurser. De framförde en akustisk version när BBC gjorde en långdistansintervju med den nya tungviktskungen den 4 mars 1964.

- De här är Sam Cooke. Som ni kan se är han, precis som jag, fruktansvärt snygg, sa Cassius Clay. Den här låten handlar om mig, den störste.

Cooke slog takten på bordet och sjöng den söta melodin. I versen frågade Clay om New York, Chicago och London var med honom. "Yeah!" ropade Cooke efter varje stad. Det var en av de sista gångerna som de två vännerna umgicks. Nio månader senare blev Sam Cooke skjuten till döds.