Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-21 16:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2008/03/31/74-brian-jonestown-massacres-massaker-36/

På Stan-bloggen

# 74: Brian Jonestown Massacres massaker

En talangscout skivbolaget Elektra har bjuder in sina chefer till en spelning på LA-klubben The Viper Room. Hon vill visa sin senaste upptäckt: The Brian Jonestown Massacre. Året är 1996 och den sextiotalsinfluerade gruppen står på randen av ett genombrott. Vissa hoppas att de ska bli ett amerikanskt Oasis. På scen skryter sångaren och banddiktatorn Anton Newcombe om att de gett ut många skivor på egen hand: "Det är därför vi kommer att få historiens fetaste skivkontrakt! För att vi är smarta..."

Den här kvällen uppträder han dock allt annat än smart. När gitarristen Matt Hollywood inte spelar tillräckligt bra försöker Anton Newcombe köra bort honom från scenen. De skriker till varandra en stund innan Anton meddelar att nästa låt "handlar om kärlek". När maraccasmannen Joel Gion dansar fånigt vid scenkanten blir Anton arg på honom också. Han knuffar till Joel. "Stand the fuck back, motherfucker!" vrålar Matt varpå knytnävsslagsmål bryter ut. Klubbens vakter måste sära på medlemmarna. I tumultet spricker Antons sitar. Det gör även dealen med Elektra.

Scenen är hämtad ur en av historiens bästa rockdokumentärer: "Dig" av Ondi Timoner. Hon följde Brian Jonestown Massacre i sju år efter den här kvällen och såg Anton Newcombes temperament sabba den ena chansen efter den andra - medan hans vänner i gruppen The Dandy Warhols gjorde succé och medlemmarna som han sparkat hade stora framgångar i andra band. Särskilt smarta var inte Brian Jonestown Massacre. Men de lyckades åtminstone bråka mer än Oasis.