Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-12-03 21:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2008/04/07/hipp-schmipp-125/

På Stan-bloggen

hipp schmipp

Det häringa Spotify kommer förstöra min musiksmak helt. Mina musikaliska preferenser har egentligen aldrig varit särskilt hårt tuktade, det mesta är okej enligt mej (jag brukar sejfa inför mej själv och andra med "varannan hipp" och så kan den där emellan vara vad tusan som helst). Men ändå. Även jag har ju mina gränser, om än helt godtyckliga och diffusa. Kelly Clarkson, Sugababes och Pink= älskar. Girls aloud, Fergie och XXX= big no no. Även om jag skulle gilla nån Fergie-dänga så skulle det aldrig falla mej in att köpa den, ty jag måste hållas hårt, ger jag mej själv en tumme så har jag snart snott hela handen, armen, kroppen och så sitter jag där och lyssnar på Winnerbäck (som jag också gillar i smyg ibland). 


Och så kommer då Spotify i min väg och nu är det ju liksom kört. Den sista hippa cellen lämnar min kropp. Inget kan längre hindra mej från att lyssna på den svenska ballad-skattekistan, förstår ni hur bra "Ännu doftar kärlek" med Marie Fredriksson är..? Det tar mej två sekunder att få fram The best of The Corrs. Älska spotify. På fyra sekunder hade jag alla Absolute Music-skivor som släppts från åttiotalet till i år, snyggt uppradade låt för låt, på min skärm och i mina högtalare. Jag DÖR. Måste vara det bästa musikverktyget ever. Läs mer om underbara (och jävla) Spotify här.