Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-21 21:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2009/02/21/dod-mans-oscar-1374/

På Stan-bloggen

Död mans Oscar

Oscarsgalan närmar sig med stormsteg. På något sätt har det blivit tabu att:
a) inte tala om Mickey Rourkes insats i "The Wrestler" som fantastisk.
b) inte tycka att Heath Ledgers insats i "The Dark Knight" var annat än fantastisk.

Får man ta bladet från munnen nu? Jag tycker att Heath Ledger (R.I.P!) var en helt och hållet fin skådespelare. Jag hade äran att träffa honom en gång och han verkade också vara en fin man, men hans insats i filmen är inte en uppvisning i imponerande skådespeleri, inte heller det bästa vi såg förra året. Men man Oscarsnominerar aldrig en död man för att inte ge honom Oscarn. Hela prisutdelningen är ju ett spektakel, ren underhållning, och finns det då en chans att knipa åt sig lite sentimentalitet (stående ovationer, inzoomning på Michelle Williams, klipp till Christian Bale som står bredvid Christopher Nolan) så tar man givetvis den chansen. Ka-ching!

Vad gäller Mickey Rourke är hans insats imponerande. Men beror detta inte väldigt mycket på hans egna öde? Och hans tragiska ansikte som ser ut att ha varit med om något fruktansvärt? Visst vill man klappa honom på axeln, kanske tala om att allt kommer bli okej. Man undrar var hans riktiga drag döljer sig, de måste väl finnas kvar någonstans under det där ärrade skalet? Det blir lite av en DeNiro-effekt - han verkar ha fulat ned sig något ofattbart inför "sitt livs roll". Så är det ju inte, han ser ut sådär. Gud vet varför men det gör han. Det är bara att gratulera till att han lyckats dra till sin fördel denna gång.

Jag är oortodox i detta, jag vet, men jag tycker att Brad Pitts skådespelarinsats i "Benjamin Button" faktiskt är strålande. Att spela en kåt sjuttonåring i en åttioårings kropp kräver en del. Mer än att spela manodepressiv clown i det här fallet.