Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-26 15:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2009/07/18/stockholm-jazz-festival-en-studie-1915/

På Stan-bloggen

Stockholm Jazz Festival: en studie


Jazzig publik på Skeppsholmen.

Jag promenerade omkring på jazzfestivalen för någon kväll sedan. Insöp atmosfären och sånt. Det var spännande. Det var extra spännande eftersom jag av någon outgrundlig - och för länge sedan bortglömd - anledning mest går på hiphopspelningar till vardags. Detta är vad jag kom fram till.

Skillnader mellan jazzfestivalen och valfri hiphopspelning:
- Jazzspelningarna börjar i tid (helt sjukt, jag vet).
- Jazzartisterna kastar inte öl/sprit/vatten på sin publik.
- Jazzpubliken bär panamahatt (se bild). Med brett brätte.
- Jazzstämningen är gemytlig, inte gruffig.
- Jazzpubliken applåderar åt kompbandet.
- Det finns ett kompband.

Likheter mellan jazzfestivalen och valfri hiphopspelning:
- Delar av publiken bär ryggsäck.
- Några i publiken klagar på att delar av publiken bär ryggsäck.
- Publiken låtsas vara uttråkad alternativt oengagerad.
- Stora delar av den äldre publiken (27+) är lönnfet.
- Utsikten är likadan (om man sträcker ut huvudet från Berns terrass, det vill säga).
- Könsfördelningen är något av ett skämt.

Hur jazzfestivalen står sig mot valfri hiphopspelning: 

(Foto: Bertil Ericson/Scanpix)