Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-10-21 02:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2010/04/21/hannas-kaseri-mammas-varbruk-2706/

På Stan-bloggen

Hannas kåseri: Mammas vårbruk

Naturen ute vid sommarstugan är lite senare i utvecklingen än den inne i stan, i Karlstad, där mamma och Göran bor. När de åker de fyra milen ut till landet åker de tillbaka åtminstone ett par veckor i tiden, snön vill liksom aldrig smälta därute och granarna skymmer solljuset för mammas buskar och fruktträd. Det är alltid ett par grader kallare på landet.

Nu har det i alla fall äntligen blivit bar backe och mamma kan sätta i gång med vårbruket. Göran tar sig en stärkande whisky. Han har fem månader av regelbunden gräsklippning framför sig. 2?000 kvadratmeter, en gång i veckan minst. Fem månader av inte så särskilt terapeutiskt släntrande fram och tillbaka över gräsmattan, i solgass, i myggsvärmar, i minusgrader, i tidiga morgontimmar. När det regnar får han stanna inne. Det blir så tungt att klippa blött gräs. Då tar sig Göran en whisky och andas ut.
När det har torkat upp så luggar Göran mammas kantväxande lavendel med klipparen av blotta frustrationen och mamma svär åt honom och jag hytter med näven och svär jag också, för jag och mamma står alltid på samma sida, nämligen den som tillhör lavendeln.

Trädgården ute på landet är av allra högsta prioritet i vår familj. När pappa kom ut på försomrarna brukade han direkt gå till klematisen och inspektera den och om mamma då hade klippt klematisen en aning för att göra sig av med det torra fula, då blev det ett jävla liv på pappa och ibland blev han så förbannad att han helt sonika brände i väg med Volvon utan att säga hej då och kvar stod jag och mamma, sida vid sida så klart, medan Göran uppgivet stretade vidare med gräsklipparen i någon avlägsen del av trädgården.
Mamma har alltid hävdat att klematisen växer bättre om man tuktar den, pappa har alltid hävdat det motsatta.
Få saker har varit så avgörande för husfriden hos Hellquist som trädgården. Få saker är så avgörande för allas vår trevnad som mammas vårbruk.

I år tror jag att mamma låter klematisen vara. Bara för att kolla om pappa kanske hade rätt ändå. I år ska jag köpa med en fin flaska whisky till Göran när jag åker hem. Göran, det kommer att ordna sig. Tror jag.

HANNA HELLQUIST