Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-05 19:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2010/05/21/strages-kronika-bjork-tog-slut-samtidigt-som-nittiotalet-2783/

PÅ STAN-BLOGGEN

Strages krönika: Björk tog slut samtidigt som nittiotalet

Efter att ha postat en syrabomb till Björk filmade Ricardo Lopez sig själv när han stoppade en pistol i munnen och tryckte av. Den 21-årige amerikanen var ett gigantiskt Björkfan men upprörd över att hon dejtade en svart man. ”She’s fucking a nigger”, väste Lopez in i videokameran. Han skrev ”the best of me” på en vit skylt som det var meningen att blod och hjärnsubstans skulle stänka på när han begick självmord.

Men det kom inget blod när skottet avlossades den 12 september 1996. Ricardo Lopez sjönk bara ihop med ett stön samtidigt som ”I remember you”, b-sidan till ”Venus as a boy”, snurrade i stereon: ”When my life is through and the angels ask me to recall the thrill of them all, I shall tell them I remember you.”

Ricardo Lopez var en psykiskt sjuk brevbombare och rasist men han lyckades i alla fall sluta lyssna på Björk innan hon blev dålig. Det är mer än vad jag själv har klarat av. ”Homogenic”, albumet som Björk gav ut 1997, var visserligen utmärkt men sedan dess har hon bara gjort enstaka låtar som kan mäta sig med de tre första skivorna. De glimrande melodierna har bytts ut mot krystade, intellektuella ljudexperiment.

Den bistra sanningen är att Björk tog slut samtidigt som nittiotalet. Men när hon tilldelas Polarpriset beskrivs hon som ung och på gång. Juryns motivering innehåller ord som ”passionerat”, ”explosivt”, ”arktiskt temperament” och ”otämjbar naturkraft”. Jag har använt liknande adjektiv när jag hyllat Björk genom åren men skivorna som hon gjort sedan millennieskiftet – som jag gett alldeles för positiv kritik när de släpptes – låter i efterhand mer cerebrala än passionerade.

Björk är onekligen en mer intressant Polarpristagare än många av sina föregångare. Men att juryn väljer en artist som bara gett ut tre riktigt bra album är svårt att betrakta som något annat än u-landshjälp. Genom att stödja Islands enda superstjärna skänker juryn inte bara en miljon svenska kronor (vilket borde motsvara ungefär 30 procent av landets BNP) till Björk utan också en dos självförtroende till hennes mobbade landsmän. Efter de isländska bankernas kollaps och Eyjafjallajökulls utbrott har många européer frågat sig om Island fyller någon som helst funktion. Polarpriset gör det lite svårare att avfärda invånarna som ett gäng efterblivna rumpnissar som äter rutten haj.

Detta kulturella och ekonomiska bistånd gör det också möjligt att ställa motkrav. Om EU kan kräva att Eritrea genomför demokratiska reformer för att få pengar borde väl Polarprisjuryn kunna kräva att Björk skriver bättre låtar för att få priset? När den isländska stjärnan anländer till Stockholm den 30 augusti bör juryn tvinga henne att överlämna en demo med tio nyskrivna låtar som är lika bra som ”Hyperballad” eller ”Jóga”. Först därefter får hon checken av kungen.

Om Björk misslyckas bör juryn ge henne en andra chans genom att låsa in henne i Berwaldhallen tillsammans med en symfoniorkester, en tunna jäst haj och den andre pristagaren Ennio Morricone. Hans majestätiska stråkarrangemang är exakt vad som saknats i Björks musik de senaste åren. Släpp inte ut dem förrän vi har fått en ny ”Play dead”.