Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-21 03:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2010/06/16/hannas-kronika-suga-ut-det-basta-2856/

PÅ STAN-BLOGGEN

Hannas krönika: Suga ut det bästa

Jag tänkte att jag skulle suga det bästa ur Stockholm innan jag åkte i väg för sommaren. Så det gjorde jag. I helgen vände jag upp och ner på glaset och svepte allt.

I söndags kom så mamma och Göran och sopade med van hand upp det som var kvar av mig, satte mig och katten i bilen och körde hem oss, hela vägen till Grums och sommarstugan.
Gud vad jag har längtat. Jag har drömt om det, tänkt att det bara finns ett enda ställe i hela världen där jag kan vara lycklig och att det är här, och tänkt på den där fantastiska meningen i Frödings ”Strövtåg i hembygden”: den dungen är mig kär, min barndom susar där, och till slut blir jag nästan helt utmattad av nostalgi och svunnen barndom och förväntningar som för allt i världen inte får grusas.

Den här sommaren har mycket att leva upp till. Och mamma som har gått där ute och väntat på mig och lämnat dagliga rapporter om syrenens blomning, ”jag tror du hinner Hanna, jag tror du hinner hit innan de har blommat ut”, hon har också en del att leverera. Och syrenen. Och den där dungen där min barndom susar.
Jag klarar inte av att bli besviken nu. Jag är alldeles för bakfull.

Förra sommaren hände det sorgliga saker ute i sommarstugan och runtomkring, men det var också en sommar då mina vänner kom i stora hyrda bilar, med sängkläder och mat och all omtänksamhet som jag någonsin behövt. Det var alltid någon hos mig i somras.
Det är möjligt att jag är okänslig, eller kanske snarare ytlig, men även om det händer sorgliga saker så har jag ändå en förmåga att suga det bästa ur situationen. Som med mina vänner. Jag får inget dåligt samvete, jag vänder upp och ner på dem och sveper allt.

Så förra sommaren var ändå inte till besvikelse, inte den sortens besvikelse som jag talar om. Den som kommer av att det händer ingenting alls. I Vålberg vaknar jag för första gången under hela resan. Katten spyr över min blommiga klänning. Hon klarar det mesta den där katten, men hon klarar inte den där krokiga vägen mellan Vålberg och stugan. Det kommer lite kattspya på Görans jacka också. En sämre start kunde man ju få.