Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-03 18:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2010/07/14/hannas-kaseri-bara-kolla-att-det-stammer-2903/

På Stan-bloggen

Hannas kåseri: Bara kolla att det stämmer

Det finns människor som på ett mycket enkelt sätt hittar sitt inre lugn. Som blir lugna av små små saker som för omgivningen kan verka helt obetydliga. Min morfar var sådan. Farfar också. Morfar vaknade om morgonen och gick direkt till termometern i köket. Han tog sin lilla anteckningsbok och läste av termometern och antecknade gradantalet, vindstyrkan, luftfuktigheten och eventuella moln. Sen bläddrade han i sin lilla bok och jämförde dagarna. Såg att det hade varit exakt samma förutsättningar för två veckor sedan, och då hade han liksom gjort sitt för dagen.

Och farfar som varje kväll fyllde kaffebryggaren med vatten och mätte upp kaffe så att det bara var att slå på den på morgonen. Så gick han upp och slog på den, och medan kaffet bryggdes kollade farfar av regnmätaren. Jaha, det har kommit några millimeter i natt minsann. Och sen – helt lugn. Ett lugn som räcker hela dagen. Regnmätaren på sin plats, kaffet på sin, inga problem. Ordning och reda. Regnet som faller på natten och går att mäta.

Göran är likadan. Göran finner sitt lugn i miniräknaren. När helst på dagen kan man komma på honom med att stå och knappa på den lilla silverdosan. Vad gör du? frågar jag. Räknar lite bara, svarar Göran.
Han räknar inte ut något speciellt, han har inga matematiska problem som ska lösas. Han bara kollar att det stämmer. Att siffrorna stämmer. Då blir han fullkomligt lugn.

I min egen tillvaro är det ytterst få sekunder som glider igenom utan att jag värderar dem, och tänker på vad jag kunde ha gjort i stället. Jag tänker hela tiden på vad jag borde fylla min tid med och väldigt sällan känner jag mig nöjd med det jag faktiskt gör.

Jag är aldrig lugn. Det kliar i mig. Hela tiden.

Jag har tråkigt! beklagar jag mig för mamma och då sätter mamma en virkning i händerna på mig och sen sitter jag och virkar och tänker att jag borde göra något annat i stället, något roligt. Och mamma försöker. Och jag försöker. Jag kokar jordgubbssylt. Jag kokar allt jag kommer över. Jag kokar rabarberssaft och färskpotatis och buljong med spaghetti men det är fortfarande tråkigt, jag skulle fortfarande mycket hellre göra någonting annat. Jag skulle mycket hellre vilja vara som Göran.

Tänk att bara få räkna lite. Och upptäcka att det stämmer.