Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-10 04:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2010/07/21/hannas-kaseri-ute-och-cyklar-2917/

På Stan-bloggen

Hannas kåseri: Ute och cyklar

Det finns få saker som provocerar min mamma så mycket som människor som är på cykelsemester. Det ­händer att vi blir tvungna att köra om dem då och då på grus­vägarna runt stugan, det kan vara stora klungor; mamma, pappa och halvvuxna barn på cykelsemester på mörka värmländska grusvägar och när mamma ser dem blir hon alldeles svart i synen. Deras stora tunga ryggsäckar, deras cykelbyxor och hjälmar. Och idel skog runtomkring dem. Bara skog, och irriterade bilister som får ligga och trycka bakom.

Vem kan frivilligt semestra på det sättet, väser mamma, när vi passerar dem med minsta möjliga mån.
Det – min lilla mor – är bara rediga människor som frivilligt semestrar på det sättet.
Det finns mycket få rediga människor kvar, har jag en känsla av. Jag stöter i alla fall mycket sällan på dem. Det är nästan bara på värmländska grusvägar och på vissa sträckor på tåget. De rediga människorna på väg till Göteborg kliver på i Åmål, eller möjligtvis Mellerud, och de har med sig egna smörgåsar i väl tillslutna plastförpackningar. På smörgåsarna är det skinka och gurka och de rediga människorna äter sina smörgåsar omsorgsfullt och njutningslöst. Det skulle aldrig falla dem in att baxa sig i?väg till restaurangvagnen och köpa sig en mikropizza. De gör inte sånt. De tar med sig hem­ifrån.

Jag har mycket större överseende med dem än min mamma. Jag beundrar dem nästan där de sitter och tuggar och löser korsord. Jag blir varm. De rediga människorna har någon som möter dem på stationen när de kommer fram. De har varit uppe sen sex i morse. De köper chips i portionspåsar. De packar ner det viktigaste i stora ryggsäckar och åker på cykelsemester i skogen med sina barn och sover i tält och dricker saft och somnar tidigt, utmattade av dagens alla uppförsbackar. Ett sunt sinne i en sund kropp.

Det är ovant att se min mamma provocerad. Hon är vanligtvis mycket förlåtande. Hon är faktiskt ganska redig själv. Hon äter gärna medhavda smörgåsar. Eller banan! Den människan älskar banan. Hon tycker att banan är svaret på det mesta. Men samtidigt så är hon, när hon ser en sån där cykelfamilj, tillräckligt mycket min mamma för att be mig sakta in så att hon ska hinna preja dem med dörren.