Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-14 12:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2010/10/20/hannas-kaseri-maken-vilket-vackert-ord-3158/

På Stan-bloggen

Hannas kåseri: Maken – vilket vackert ord

Ibland när jag riktigt vill unna mig något fint och härligt och vanligt, något som inte innefattar frosseri i alla dess former eller nickokickar eller slösande av pengar, då köper jag en bunt tidningar med ordet ANTIK i titeln. Massor med antiktidningar! Sida efter sida av gamla dyra saker och så en del fynd, man får inte glömma fynden, fynden får oss att fortsätta hoppas. Och jag hoppas.

Jag slukar, SLUKAR!, övermöblerade herrgårdar, gulliga röda stugor, smakfullt inredda skärgårdsvillor och Östermalmsvåningar som doftar Paris. Jag lusläser marknadssidorna. Jag ringer till Malmö och frågar om akvarellen av skatan som den där Göte har målat är såld än, och det är den men det gör ingenting för jag har fortfarande det bästa kvar – krönikan.

Krönikor i antiktidningar har en märklig dragningskraft på mig. Dessa små små fragment av någons liv trycks på glättiga sidor, och i dessa små fragment är de största problemen som avhandlas hur man ska lyckas få in hela sin samling antika vattenkannor i sitt nyköpta soldattorp i Sörmland. Gud vad jag mår. Jag läser och förundras, jag fylls av en blandning av avund, ilska och förvirring.

Jag läser Helene Turstens krönika i Antikvärlden. Hon skriver om Maken. Maken. Vilket vackert ord. Tänk att ha en make och kunna skriva om den sådär i förbifarten. Maken bara är där, i ett alldeles vardagligt sammanhang. Maken hänger liksom bara med. Helene och Maken var på auktion. Hon hittade en gammal matta. Hon ville köpa mattan, men Maken satte sig på tvären och sen trätte hon och Maken ett litet tag om mattan men de köpte den så klart för Maken har lärt sig att det inte är lönt att sätta sig på tvären när hon har fått syn på något som hon vill ha!

Jag vill se den där Maken. Jag vill ha honom själv. Tänk att kunna skriva en krönika och bara slänga in en liten anekdot om Maken. Jag vill en enda dag gå på auktion med en karl som jag kan nämna i förbifarten, eftersom hans närvaro är så okomplicerad och självklar, och jag vill bråka om en gammal matta. Bara en dag. Bara en dag vill jag att allt ska handla om en gammal matta.