Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-09-17 16:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2010/12/17/strages-kronika-fore-jul-upphor-all-kulinarisk-forfining-3281/

PÅ STAN-BLOGGEN

Strages krönika: Före jul upphör all kulinarisk förfining

En vanlig svensk familj 1910. Far kommer hem från jobbet. Mor står böjd över kitteln och rör ihop en soppa av grus och bark. Barnen sitter på det stampade jordgolvet och stirrar in i en vägg eftersom tv:n ännu inte uppfunnits.


Far: Hej, ungar! Hur mår ni?


Barnen: Bra. Men lillebror dog i difteri i morse. Hur var det på bruket?


Far: Fint. Jag fick armen avsliten i sågen och det (hostar blod) verkar som om jag har fått tuberkulos. Men titta vad jag hittade på väg hem. En död grävling!


Mor: Borsta av maskarna så stoppar jag den i grytan.


Far: Nästa vecka är det jul. Då får vi äta kalvsylta, rödkål, sill och Janssons frestelse.


Alla: Mums!


En vanlig svensk familj 2010. Mor kommer hem från jobbet. Far står böjd över induktionshällen och rör ihop risoni och chèvre som han dekorerar med prosciutto och gremolata. Barnen sitter på fiskbensparketten med varsin Iphone.


Mor: Hej, ungar! Hur mår ni?


Barnen: Bra. Men lillebror är traumatiserad eftersom han inte har tillräckligt många followers på Twitter. Hur var det på byrån?


Mor: Fint. Jag var tvungen att göra mina mindfullnessövningar när en podcast engineer dissade mina Marc Jacobs-skor. Och det (rapar) verkar som om jag blivit laktosintolerant av all latte. Men titta vad jag hittade i saluhallen på väg hem. Tonfiskcarpaccio!


Far: Är den ekologisk? Jag kan servera den med bräserad rosésallad och avokadokräm med lime.


Mor: Nästa vecka är det jul. Då får vi äta kalvsylta, rödkål, sill och Janssons frestelse.


Alla: Eeeew!


Vi äter godare mat än någonsin. Men strax före jul upphör all kulinarisk förfining och plötsligt stoppar vi i oss groteska rätter som ansågs vara delikatesser i det gamla agrarsamhället.
 
Spridda protester hörs varje år. Annette Kullenberg beskrev nyligen julmat som ”medeltid”. Men vi som kritiserar julbordet får alltid höra samma sak: ”Du kan ju äta köttbullarna.” Och sedan sitter vi där och rullar köttbullarna fram och tillbaka över tallriken och hoppas att tomten inte kan läsa våra hatiska tankar så att det blir färre klappar.


Sverigedemokraterna säger sig vilja slå vakt om svenska traditioner som jul och midsommar. Jag begriper inte på vilket sätt de skulle vara hotade, men om det finns en islamistisk milis där ute som betraktar Jansson och hans frestelse som Satan själv så har de mina sympatier. Julmaten i andra länder är inte heller någon höjdare men den svenska är utstuderat vidrig. Jämför bara sagorna ”Det stora tabberaset i Katthult” och ”Jul i pengalösa” där Emil i Lönneberga respektive Knatte, Fnatte & Tjatte bjuder de fattiga på julmat. Carl Barks historia gör mig både hungrig och varm i hjärtat: ”Naturligtvis fick barnen i Pengalösa en strålande jul med julgranar, kalkoner, tårtor, apelsiner, nötter, knäck …” Astrid Lindgren får magen att vända sig: ”Ett fat med palt, ett fat med fläskkorv, ett fat med sylta, ett fat med rimmad oxtunga …”


Julmaten är så plågsam att den borde serveras vid påsk för att påminna oss om Jesu lidande. Bäst sammanfattades dess smak av två fransyskor som en gång åt julbord hos mina föräldrar. Efter maten satt de tysta. Till slut höjde en av dem glaset och sa: ”Mmm… gott mineralvatten.”