Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-21 22:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2012/05/25/benke-de-iskalla-vindarna-ar-ju-varumarkesskyddade/

PÅ STAN-BLOGGEN

Benke: De iskalla vindarna är ju varumärkesskyddade

Om det vore val i Sverige i dag skulle de rödgröna vinna med ena handen bakom ­ryg­gen. I Frankrike vann socialisten François Hollande. Och i Grekland ser vänsterkoalitionen Syriza ut att ta hem nyvalet.

Det drar iskalla vänstervindar genom Europa.

Eller vänta. Hur lät det där?

De iskalla vindarna är ju varumärkesskyddade. Och de kommer högerifrån.

Det måste de göra. Vindar är nyckfulla. De kommer och går. Man är aldrig säker för dem. De kan uppstå där man minst anar det, och härröra sig från en fjärils vingslag på andra sidan jorden.

Att vara vänster, däremot, har inget med nycker och tendenser att göra. Det kan inte komma och gå. Att vara vänster är urtillståndet. Det spenvarma fostervattnet. Den vulkanrapiga lervällingen där vi gonade omkring i en ryggradslös, dag-vagig ormgrop, skvalpande med blicken upp i det blå... sen kom den uschliga dagen när vi segade oss upp på två ben, gav oss upp på land, började slita strupen av våra bröder och blev höger.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst uttrycket ”iskalla höger­vindar” under året.

Varje gång har jag tänkt på något en kompis berättat, att när hon var liten och hade svårt att sova kom hennes mamma och satte sig på sängkanten och beskrev vällustigt hur kallt och blåsigt och otäckt det var där ute... men HÄR ligger du i din varma sköna säng, och allt är bra och allt är toppen... Ju ruggigare världen där ute utmålades, desto tacksammare blev min polare över att ha tak över huvudet. Och hon somnade.

När man läser något gällt om hur främlingsfientligheten ökar och klassklyftorna brer ut sig som ett Grand Canyon framför våra fötter ska man paradoxalt nog märka hur det känns lite mysigare runt middagsbordet.

Man kan växla blickar i ödesmättat samförstånd. Ens torftiga, virriga liv har plötsligt blivit fyllt med mening. Man har något Viktigt Att Samlas Kring.

Högervindar ger upphov till artiklar om lasermän och ­pogromer, medan vänstervindar är en icke-nyhet och en axelryckning. En framgång för vänstern är bara Som Det Ska Vara. En framgång för högern är däremot något att harmas och larma över.

Så länge det finns iskalla höger­vindar att bekämpa har man en anledning att gå upp på morgonen. Men när de tynar bort och ersätts av stiltje – eller ännu värre, vänstervindar – infinner sig en värkande tomhet.

Det luriga med larmet om iskalla högervindar är att man med tiden, precis som med alla andra njutningsmedel, får allt svårare att vara utan dem, och kräver allt större doser. Man kan bli så abstinent att det räcker med en saggig SAF-kampanj för att höra stöveltramp i fjärran.

Mysrysigast är de iskalla höger­vindarna när de blåser nere på kontinenten. Det måste vara lagom avstånd. Blåser de alltför långt bort finns risken att vi inte bryr oss. Blåser de alltför nära, typ i Segeltorp, finns risken att man känner någon där som kan lämna ett lugnande besked om att bokbålen ännu låtit vänta på sig.

En annan oundviklig följd av det programmatiska visselblåsandet och krösamajandet är att det blir en affärsidé. Man flänger runt och håller föredrag med f-skattsedeln i högsta hugg. Innan man vet ordet av är det de iskalla högervindarna som pröjsar hyran. Och då vill det till att man har några att larma om.

Hur som helst, Frasse Holland, om du läser detta: Grattis.