Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 13:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/pa-stan/2012/06/01/hanna-men-om-man-nu-hagaktningsfullt-skiter-i-herrn-day/

På Stan-bloggen

Hanna: Men om man nu högaktningsfullt skiter i herrn då?

Rätta artikel

Vilket väder vi har haft va? Underbart! Alla människor är ute, småbarnsfamiljer och par och ungdomar och äldre, alla är ute och njuter av solen i parker och dylika etablissemang! Så även min kompis Kelly, granntösen två trappor ner, fina Kelly som den här sommaren har beslutat sig för att bli brun. En solig förmiddag drar hon sålunda på sig sin bikini och lägger sig på en filt på gräsmattan bredvid tennisbanorna där vi bor. Men det gör hon naturligtvis inte ostraffat.

När ett gäng unga killar anländer hör hon genast hur det börjar tisslas. ”Tänk att hon ligger där och visar upp sig, gud vad hon posar” tasslas det, varpå Kelly reser sig från sin filt och går fram till killen i fråga och förklarar att hon hör allt vad han säger och att han inte ska prata om henne på det sättet. Speciellt inte eftersom han själv väljer att spela tennis i bar överkropp.

”Men det är ju varmt”, försvarar han sig. ”Just det” säger Kelly och återvänder till sin filt, där hon dessutom passar på att ta av sig även bikiniöverdelen i rättvisans namn.

Ja jag vet, den här killen var ju helt uppenbart ett dumhuvud, och alla beter sig inte så och jag veeeeeet att man inte kan dra alla över en kam. Men är det inte typiskt att Kelly inte kan ligga på en gräsmatta, i sin bikini, i sin egna värld, utan att behöva oroa sig för vilka griller hon sätter i andra människor huvud. Och är det inte också typiskt, att den här killen tycker att det är hans fulla rätt att döma en ung tjej efter hur mycket kläder hon har på sig. Inget annat har ju hänt. Det enda hon har gjort är att ligga på en filt.

Tidigare samma vecka har följande hänt: På en uteservering sitter två män i 50-årsåldern och dricker öl. Jag och Kelly sätter oss vid ett bord några meter bort. Vi dricker läsk och pratar om ditten och datten, vänder ansiktena mot solen så som människor gör i det här landet i maj.

En av männen bakom oss kommer fram och hälsar. ”Tjena tjejer, får vi skåla med er?” undrar han och höjer ölglaset. ”Ja skål på dig” säger jag och höjer burken.

Men det visar sig att karlarna vill ha mer än bara en skål, de vill slå sig ner hos oss och fortsätta att dricka sina öl i vårt sällskap. När vi då bestämt, men ändå mycket vänligt, förklarar att vi vill sitta i fred och prata. Det gör vi naturligtvis inte heller ostraffat. Det blir snabbt liv i supgubben bakom.

”Vilket jävla fjanteri. Vad är det för dumheter. Vad är det för torra fittor som inte kan bju på lite sällskap?”

Det blir liksom bråk för att vi säger nej. Förstår ni? Det blir bråk! För att vi inte vill sitta med dem. För att vi inte vill vara tillgängliga. För att vi inte tycker att en mans uppmärksamhet är det finaste man kan få.

Det finns ingenting som garanterar att bli kallad hora lika säkert som om man säger nej. Om jag bara skulle ligga med alla jag träffar, prata med varenda man som vill prata med mig, tacka ja till vartenda erbjudande om hångel, då skulle jag vara safe. Men om jag skulle tacka nej till något av dessa förslag – HORA! Att säga nej är det mest provocerande som finns. Att inte besvara ett leende som man inte har bett om är tabu om man är kvinna. Tacksamhet är en dygd, tack gode herrn för att du ser mig.

Men om man nu högaktningsfullt skiter i herrn då? Om man mot all förmodan dristar sig till att göra saker bara för sin egen skull, som att sola i bikini när det är värmebölja i maj? Nej nu blommar det! Vem tror du att du är? Jo en liten… Ja, ni fattar.