Har du skrivit ditt internettestamente?

Ett ämne som nästan aldrig upphör att engagera oss, är vad som händer med vårt digitala liv efter att vi dör. Både jag och Fredrik har pratat och skrivit om det i olika sammanhang många gånger, men det känns ändå alltid aktuellt.

Inte minst efter att jag för en tid sedan läste en intressant bloggpost om antalet Facebookprofiler som beräknas avlida under 2010. Ja, inte profilerna då, men personerna bakom. Vad som händer med din Facebookprofil efter att du avlidit finns det lite olika alternativ för faktiskt. En Facebookprofil behöver inte dö bara för att dess ägare gör det. Tvärtom.

Så för de 1,5 miljoner människor på Facebook som beräknas avlida under 2010, finns det några olika vägar att gå.

Facebook själva erbjuder en tjänst som de kallar Facebook Memorial, där man kan göra profilen till en minnessida över personer som gått bort. Anhöriga får kontakta Facebook för att anmäla att persoen gått bort. Här finns möjlighet att inkludera officiella dokument eller annat som kan stödja informationen. Sedan kontrollerar Facebookanställda att uppgifterna stämmer och konverterar personens profil till en sida.  I konverteringen tar man bort saker som privat information – mejladresser, vanliga adresser och telefonnummer bland annat. Man tar också bort statsusuppdateringsfunktionen.

Det är dessutom bara vänner till den avlidna som kan hitta och besöka sidan. På det viset kan inga ”troll” stöka ner på profilen och ingen kan heller gotta sig eller på andra sätt agera kränkande mot den döda. Även inloggningmöjligheterna försvinner så att ingen ska kunna hacka kontot.

Men detta är alltså förutsatt att någon kontaktar Facebook. Annars lever ju profilen vidare som vanligt, aktivt.

Man kan förstås också välja att kontakta Facebook och be om att få profilen borttagen helt och hållet. Det är upp till anhöriga och den avlidna själva att välja hur de vill göra.

Har du tänkt på hur du vill göra med din digitala närvaro när du dör? Vill du ha en plats på nätet – inte bara Facebook – dit vänner och bekanta kan gå för att sörja? Vill du ha kvar dina bloggar, eller bilder eller annat du varit med om att skapa?

Eller vill du raderas i samband med din bortgång?

Det är frågeställningar som vi kommer att behöva brottas med i takt med att vår digitala närvaro hela tiden ökar.  Det är ingen dum idé att skriva ett ”internettestamente” så att dina anhöriga vet hur de ska förhålla sig till det i den händelse du går bort. Och så att de har lösenorden som krävs för att ta sig in på de olika tjänsterna!

Självklart finns det tjänster på nätet för sådana digitala testamenten. Svenska Mywebwil är ett exempel, men också amerikanska Entrustet. Sidan 1000memories hjälper istället till att skapa en digital minnesplats för den som önskar ha det, men där det kanske inte fanns något att utgå ifrån från början.

Oavsett vilket, så kan det vara bra att ta sig den tiden att prata igenom sådant med dina anhöriga. Det underlättar enormt i den sorg som ett dödsfall lämnar bakom sig, att slippa fatta beslut kring synligheten på nätet.

Också här, har vi personliga erfarenheter, Fredrik och jag. När Fredrik åkte till Afghanistan, var han förutseende och lämnade över lösenord och instruktioner till sina föräldrar om vem som skulle kunna hjälpa dem att ta hand om hans digitala liv om det värsta skulle hända - jag var den personen.

Det är få äldre människor idag som har en särskilt omfattande digital närvaro (även om antalet ökar hela tiden). Kanske är det snarare aktuellt för äldre människor att ta hand om yngre anhörigas efterlåtenskap. Därför kan det vara bra att som Fredrik, välja ut någon man har förtroende för, som kan stötta de anhöriga i arbetet med att ta hand om det digitala. För det är inte alltid helt enkelt. Du har lösenorden, men sedan då? Hur tar man ner en blogg, hur raderar man bilder? Här kan många anhöriga behöva hjälp. Se till att du i förväg har gett dem den hjälpen!