Receptet på en modern monarki

Så kom då intervjun med kungen till slut. Spekulationerna blev antagligen för vilda och konsekvenserna för kungafamiljen i mötet med omvärlden för stora. Frågan om kungens förehavanden tidigare i livet blev den stora elefanten som stod mitt i rummet på representationsmiddagar och ceremonier. Svår att undvika.

Jag tänker inte försöka få det till att internet hade någonting med vare sig de påstådda avslöjandena eller den nu aktuella intervjun att göra. Men det jag tänker när jag betraktar de traditionella mediernas bevakning, diskussionerna i de sociala medierna och vid fikabordet är att webben spelar stor roll för hur vi idag ser på kungahuset. Bilden av den upphöjda kasten, den onåbara eliten, blir allt mer bräcklig.

Precis som i Nordafrika har webbens sociala funktioner förändrat samhället när det gäller hur vi kommunicerar. Vi vänjer oss vid öppenheten, genomlysningen, transparensen. Vi blir vana vid att få tillgång till både makthavare och kändisar framför och bakom kameran, i kulisserna, och i egna och andras kanaler. Vi lever i ett kommunikationssamhälle där det blivit allt svårare att bygga fasader, men kanske framförallt lättare att rasera dem. Informationsmonopolet monteras ned, sten för sten. Ofta samspelar de traditionella mediernas publiceringar med diskussion och analys i bloggar och på forum.

Den som utsätts för ett mediedrev kan numera själv kommunicera sin egen sanning på en egen plattform. Samtidigt kan den som sitter inne på värdefull eller känslig information också helt undvika traditionell medielogik och bli sin egen publicist.

Förut var de traditionella medierna kungafamiljens beskyddare, något som var möjligt tack vare informationsmonopolet som fanns innan internet. Nu har medierna öppnat upp monarkikritikens spjäll och eldar för fullt, vilt påhejade av twittertyckare och pr-experter.

Hur ska monarkin klara krisen?
Kungafamiljens förtroende från svenska folket är relativt högt fortfarande. Det är upp till hovet och kungafamiljen att antingen förvalta det förtroende som finns genom att omfamna det samhälle som dess finansiärer (skattebetalarna) lever i, att i ännu större utsträckning bygga och förvalta relationer via nätet i både egna och andras kanaler.

Det hävdas ofta att "folket i stugorna" älskar monarkin och står bakom sin kungafamilj i alla väder, till skillnad från debattörer och tyckare i storstan. I en modern monarki sträcker hovet ut en hand utanför TT- och hovreportrarnas räckvidd för att bygga starka band med deras största fans - folket. I en modern monarki släpper man taget om de stängda dörrarna och bjuder in allmänheten ännu mer, både på nätet och i verkligheten (naturligtvis med respekt för att även kungafamiljen är människor som förtjänar ett privatliv). I en modern demokrati skapas direktkanaler med kommunikation åt båda hållen mellan kungafamiljen och dess intressenter.

Visst har det redan gjorts försök. Vem minns inte youtube-klippet där förlovningen mellan Victoria och Daniel presenterades. Men det krävs mer, och framförallt större lyhördhet, om satsningarna ska fungera. Samtidigt är själva fundamentet i demokratin kanske just det omoderna, det föråldrade. Inte helt enkelt med andra ord.

Eller så kan man göra intervjuer då och då som den kungen gjorde igår. Då lär det gå snabbt utför.