Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-07 16:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2012/03/23/nagra-tankar-om-teknik/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Några tankar om teknik

Det var en fläknings-träning. En träning där man gärna fläkte sig för att nå bollen. Jag har vissa ledstjärnor när jag spelar fotboll. Kanske har jag dem eftersom de rättfärdigar mitt sätt att spela. Ett slags rättfärdigande för mig själv. Rättfärdiga min egna begränsningar. Man ska helst inte glidtackla. Det är ett desperat försök att rädda upp en situation som man inte har kontroll på. Jag tror inte heller på dribblingar. Om jag måste dribbla har jag misslyckats. Då har jag inte haft klart för mig vad jag ska göra med bollen innan jag får den. Det är inte bra. Det är dåligt. Det tyder på svagt spelsinne, på lathet och bekvämlighet. Jag vill spela funktionellt. Ta emot och leverera. Göra en bedömning av situationen. Inte bara för min egen del utan också för mitt lag, för mina lagkamrater. Om jag spelar en passning till en lagkamrat vill jag inte bara dumpa bollen på honom. Förhoppningsvis ska mitt agerande leda till att lagets försätts i ett bättre läge, att vi successivt jobbar oss framåt. Mitt agerande ska inte handla om att framhäva mig själv (åtminstone inte på planen). Jag vet att det är en filosofi som ibland slår tillbaka på mig själv. Dels eftersom det i vissa kretsar anses duktigt och härligt att hamna i tidsnöd och tvingas tråckla sig ur det som dålig speluppfattning försatt en i. Det blir uppseendeväckande och uppseendeväckande tycker många är bra. Istället för att förstå att det var en situation som aldrig borde ha uppstått. Och dels för att det finns gånger då det kan vara bra att plocka in bollen, stå med den, bryta rytmen och tvinga motståndarna att ta ett beslut, "ska vi stöta mot honom, bryta ur våra försvarspositioner?". Men generellt gillar jag att spela kliniskt. Det ultimata är att hitta en fri och bra yta för mina lagkamrat med hjälp av ett tillslag. Högst två. Nanne jämförde mig en gång med Pong. Ni vet det där TV-spelet som kom på 1970-talet, där en fyrkant föreställande en boll skulle  bollas över nätet mellan två spelare som var utrustade med varsin stapel som låg vertikalt och styrdes upp eller ner. Jag är en sådan där stapel, menade Nanne. Jag tog det som en komplimang. Jag gillar den där funktionaliteten. Jag blir ibland anklagad för att sakna teknik. Jag saknar inte teknik. Jag är rätt skicklig på att tricksa med en fotboll. Eller en tennisboll. Om det nu är teknik. Det var bara det att jag tämligen tidigt insåg att det är en form av teknik som sällan går att nyttjas i matchen. Visst är det bra att träna på att leka med bollen och det är säkert bättre att kunna för många tricks än för få. Men om man inte applicerar någon form av verklighet till tricksen blir det mest för syns skull. När jag var yngre försökte jag öva upp mottagningar. På vår garageuppfart kastade jag tennisbollen mot garageporten, men kände att det inte räckte. Bredvid garaget fanns en klippvägg. En oval klippvägg som jag kastade tennisbollen mot och sedan tränade jag på att så snabbt som möjligt få kontroll på bollen. Eftersom klippväggen var oval var det inte enkelt att beräkna var tennisbollen skulle hamna och det ökade svårighetsgraden och förbättrade min skicklighet. Jag tror att vi utför björntjänster när vi strävar efter optimala förutsättningar för våra yngre spelare. Konstgräsplaner är sett ur den aspekten djävulens påfund. Bollen uppför sig alltid på samma sätt. Du kan slarva i tillslaget och ändå glider bollen fram på ett perfekt sätt. Jag tycker att vi istället ska problematisera träningsmomentet. Åtminstone för de som visar sig besitta talang. För de som har bra grunder. Ska vi träna teknik bör vi träna exempelvis mottagningar när vi har tyngden på fel fot och tvingas parera, kompensera. När vi kanske har en motståndare som håller i oss, som knuffar till oss, vi ska träna på att ta emot bollen i obalans, när bollen studsar, hoppar. För det är så det ser ut i matcher. Hur ofta får du en boll perfekt levererad till dig? Istället är det ofta tätt, trångt, man tvingas kompromissa och då kommer den där funktionaliteten in i bilden. Tittar vi på Barcelona - och jag drar inga paralleller till mig själv, ni kan vara lugna - så gör de grunderna så in i helvete skickligt. De till synes enkla passningarna och mottagningarna. Visst, de har också en fantastisk överbyggnad med tempohöjningar, finter och dragningar, men det har även många andra lag. Det är den höga verkningsgraden i grunderna som är det unika med Barcelona. Vi mötte Shaktar Donetskt och det som imponerade mest var ungefär samma sak som med Barcelona. Hur väl de utförde de basala momenten. De tog inga risker i uppbyggnaden, ändå spelade de sig ur varenda situation. Men de tog inga risker eftersom de behärskade bredsidespassningarna, tillbakaspelen, mottagningarna - det vi får för oss är så enkelt att vi knappt behöver nöta det - så oerhört bra och de värderade varje situation klokt. Om de var felvända och hade en motståndare i ryggen vände de inte upp. Då spelade de tillbaka på en rättvänd lagkamrat. Och de dribblade nästan aldrig på mittplan eller i trånga situationer, dribblingarna sparade de till sista tredjedelen. För dribbla, det måste vi ju ibland. För att luckra upp motståndarna, skapa ytor, bryta mönster. Men också det ska ske i rätt läge. Och en sak till - konstgräs är ett lyft i jämförelse med grusplaner. Jag menar emellertid att ungdomsspelare skulle må bra av att träna på ojämnt underlag. Och precis som att jag i grunden misstror dribblingar som central mittfältare misstror jag alltså fläkningar. För om du måste fläka dig har du antagligen inte situationen under kontroll. Och som jag fläkte mig på träningen. Mitt vänstra knä är ett enda stort köttsår. Man har en viss tanke med sitt spel. Men det är en sak att tänka det. Svårare att alltid spela utifrån det.