Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-23 02:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2012/04/21/tafatt/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Tafatt

Stryk mot Gefle. Och de säger att vi inte vunnit mot Gefle sedan 2008. Jag har inte full koll, men vet i alla fall att vi inte heller förlorat mot Gefle sedan 2008. Idel oavgjorda matcher, alltså. Fast idag förlorade vi. Vi hade en hel del problem redan innan avspark. Truppens alla mittbackar var - i princip - skadade och Nanne visste inte riktigt hur han skulle formera laget. På matchsamlingen fick vi laget. Och Rasmus Sjöstedt fick veta att han skulle debutera i Allsvenskan. Han skulle spela till höger i backlinjen, vilket betydde att Emin Nouri flyttade in som mittback. Nouri hade aldrig lirat mittback tidigare. Resten av laget såg ut som mot Häcken och det betydde att vi till höger startade med en 92:a (Sjöstedt), en 95:a (Melker) och en 93:a (Gutu). Och så säger de att vi inte släpper fram unga spelare. Vi visste att Gefle helst av allt ville lira rakt. Och snabbt sätta upp bollen på sina anfallare. Och defensivt hålla ihop sin åtta. Vi talade om tålamod och att försöka ha snabbt passningsspel och i fösta halvlek var det vi som styrde och jag tycker att vi hanterade Gefles spel på ett bra sätt. Backlinjen gjorde det bra och jag kunde plocka boll och hålla igång spelet. Problemet var emellertid att vi inte hade tillräcklig fart när vi väl hade bollen. Kom vi in bakom Gefles mittfält tog vi för lång tid på oss. Och det fanns en generell känsla av...obeslutsamhet. Jag var upprörd flera gånger eftersom jag tyckte att vi agerade tafatt och utgick från att kamraten skulle gå på bollen med resultatet att ingen gick på bollen. I paus efterlyste Nanne bättre fart och han aviserade också att det kunde bli tal om att gå över till 4-4-2 i andra halvlek. Inledningsvis i andra halvlek hittade vi in ett par gånger bakom Gefles mittfält och förutom ett par inlägg hanterade vi Gefle helt okej. Men så bytte vi till 4-4-2 och efter det hittade vi aldrig rätt. Tanken var att vi skulle hålla vår åtta intakt och samtidigt få två anfallare som kunde oroa motståndarna (lite som Gefle, alltså), men vi var inte synkroniserade. Vi hade nästan aldrig åttan samlad, istället uppstod hav för Gefle att operera i och eftersom det fanns hav för oss att täcka dränerades vi på kraft. Gefle nickade in 1-0 med 20 kvar och jobbade sedan hårt för att freda sig. men behövde i ärlighetens namn inte jobba så hårt. För vi lyckades inte få till någon forcering.