Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-20 03:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2012/04/29/marklig-varning-pa-stadion/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Märklig varning på Stadion

Vi sitter i bussen, vi är på väg hem från Stockholm och matchen mot DIF och vi har poliseskort. Men fastnade vid ett vägbygge och direkt kom en ung man fram till bussen och skickade finger och gjorde runkgester mot oss. Hur reagerade vi? Vi skrattade åt honom och polisen fick flytta på honom. Hur DIF-klacken reagerade när Mendes jublade över vår kvittering ute vid sidlinjen, framför DIF-klacken? Genom att bli helt tokig. Och resten av matchen sjunga "Mendes är en hora".

Och det är väl en sak. Att de reagerar. Det ingår i spelet att de försöker sätta press på domarna. Men att domarna faller för det är tjänstefel.

Domartrion varnade Mendes! För osportsligt uppträdande! När jag frågade Strömbergsson sa han att han inte tog beslutet, att han inte ens tänkt tanken att varna Mendes. Så det var alltså den assisterande domaren som tog varningen. När jag frågade honom efter matchen hur de tänkte fräste han åt mig och utbrast "hur kan du försvara Mendes efter något sådant?". Efter vad!? För att han tackade Gud, pekade mot himmelen och jublade? Som Mendes gör efter varje mål.

Jag sa i eftermatchenintervjun i TV att om det ska vara på det här viset, att du kan bli varnad för måljubel, måste domarkåren börja sätta upp koner som visar var man INTE får jubla. Och på Twitter efter matchen var många DIF-fans fortfarande galna och upprörda, hu så hemskt av Mendes att jubla framför dem.

Jag är faktiskt oförstående. Ni spyr ur er saker om om oss under 90 minuter, ni sjunger sånger som handlar om mitt privatliv, ni kallar oss för fittor och horor - men själv tål ni inte ett skit. Fotboll ska vara känslor - i båda riktningarna. Vi klagar inte när ni hånar oss. Men själva lipar ni direkt.

Jag hade kunnat förstå reaktionerna om Mendes gjort en obscen gest mot klacken. Men nu var det helt enkelt vanligt måljubel.

Det enda obscen var tydligen mina tajta shorts, kanske borde jag blivit varnad för det och jag utgår från att jag snart blir det. Uppvigling av publiken, kanske?

Eller, en del DIF-fans reagerade så här. Inte alla. Och efter en stund började diskussionen på Twitter nyanseras och jag konstaterade att vi alla lipar lite väl mycket till och från.

Varningen fick konsekvenser. Dels för att domaren i och med den visade hela Stadion att det Mendes hade gjort var fel (trots att det inte var det) och på så sätt legitimerades hånandet. Och dels för att Mendes fick vara försiktig i närkamper. I slutet gick det inte längre, han åkte på ett gult kort och blev utvisad. När han låg kvar och hade ont försökte DIF-spelare Mendes av planen. Utan åtgärd från domaren. Så det är alltså okej att göra? Bra att veta…

Om jag ska summera min syn på saken - att det reageras, vrålas, hånas tillhör. Det stora problemet blir när domarna faller till föga för trycket och som i det här fallet varnar för måljubel. Så om publiken bara blir tillräcklig indignerad är det alltid varning?

Vi körde med fem man på mitten och vi ville vara aggressiva mot DIF:s mittfält. Men vi fick omgående en kalldusch. En frispark slank igenom vår mur (oförlåtligt!) och ställde Etrit och så var det 0-1 efter 5 minuter.

Men. Vi hade innan matchen pratat om att vi skulle pusha och stötta varandra, oavsett vad som hände och det efterlevde vi. Med fem man på mitten fick vi bra presspel, vi vann många bollar och hade många passningsalternativ. Fast vi slarvade.

Vi gav oss ifrån bollen för enkelt i första halvlek. Jag, Mendes, Diouf, Eriksson och Erik hade samtliga för enkla felpassningar och enligt mig berodde det främst på viss ringrostighet. Både Diouf och Eriksson har varit borta länge, vi har tappat ryggmärgsspelet, jag trodde Diouf ville ha bollen, men Diouf trodde att jag skulle spela Erik och så blev det några gånger, vi trodde fel och spelade fel, men vi fortsatte försöka. Och tog över matchen. Och på en hörna blev det kalabalik på mållinjen och Paulus missade öppet mål och vi svor, men Mendes fick tag i bollen och satte 1-1.

I pausen pratade Nanne om att backlinjen skulle ta med sig bollen framåt och tvinga DIF att kliva upp i press och när Paulus och Thorbjörnsson började göra det öppnade det upp sig ytor för oss andra och det kändes stabilt och tryggt i andra halvlek. Om jag var lite missnöjd med några passningar i första halvlek tog jag en liten personlig revansch i andra halvlek. Kunde spela både långt och kort till rätt adress och kände att jag låste Kasper H på ett bra sätt. Generellt hade vi en bra känsla där ute. DIF:s backlinje hittade inga passningsvägar genom vårt mittfält och tvingades lyfta långt och när den långa bollen kom hade vår backlinje bra kontroll.

På Twitter efter matchen blev jag mest sågad, jag var gammal, seg, mina shorts var tajta som kalsonger, jag var sämst på plan och så vidare och jag tänker som så - om de tycker jag var kass idag ska de se mig när jag verkligen är dålig. Andra halvlek idag var en av mina bättre på länge.

Det var viktigt att få tillbaka Tobbe Eriksson, Diouf och Paulus, det gjorde oss alla bättre och vi fick en behaglig trygghet där ute. Nu var vår insats långt ifrån optimal, men det är saker vi själva kan åtgärda. Tidigare har det känts som om vi varit utlämnade till motståndarna. Nu har vi det i egna händer.

Jag tycker att många gjorde det bra. Våra mittbackar var stabila och Paulus trotsade svåra smärtor och var pådrivande i 90 minuter - imponerande. Och Diouf, han blandade och gav, kanske, det blev en del missar, men hans spelstil ger oss andra tid och ytor, han är avig, energifylld och tvingar motståndarna att tänka på försvarsspel.

Och tack för en fin bortaklack, även om ni var placerade i en annan stadsdel hörde vi er. Tack!