Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 05:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2012/06/04/att-komma-ifran/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Att komma ifrån

Rätta artikel

Man behöver ibland komma från det invanda. Och vi fick 13 dagars ledighet och man kom ifrån fotbollen, Kalmar FF, lagkamraterna, Nanne och allt det där och det var skönt, det var välbehövligt och även om vi fick med oss ett träningsprogram var det skönt att träna när man själv ville. Så det har jag gjort.

Gymmat på Nordic (och kunnat köra mer för benen än vad som är möjligt när vi spelar matcher), sprungit, men framför allt lirat tennis. Jag tror att jag älskar tennis. Det har jag skrivit tidigare.

Jag spelade tennis en kort period när jag var ung. I Ronneby TK. Var väl femma, sexa på rankingen. I Blekinge. Av sju spelare. Jag hade inte psyket för tennis. Och det är kanske därför som jag är så fascinerad av de stora spelarna idag. Hur de vågar attackera trots att de vet hur små marginalerna, trots att de vet vad som står på spel. Själv får jag gummiarm om jag lirar mot en polare och matchen är jämn. Eller, riktigt så illa är det inte. Längre.

Jag har successivt blivit bättre. Hittade en backhand sommaren 2010. Fått vassare grundslag. Och min krabbstil passar bra på tennisplanen, jag förflyttar mig tämligen snabbt och hinner upp det mesta. Det är min obefintliga serve som ställer till det. Och då och då gummiarmen.

Jag har emellertid inte Lasse Johanssons minuspsyke. Jag slog honom med 6-0, 6-0, han har fina slag och rör sig helt okej på banan, men så fort det börjar gälla något missar han. "Jag begriper det inte, jag nötte mot en bollmaskin i förra veckan och då missade jag inte ett enda slag!", säger Lasse och jag förstår hans frustration. Men han är bra på inbollningen, det är han.

Och så lite tennisgodis.

När man ser det här klippet från Öppna Franska Mästerskapet 1982 inser man att det hänt en del med spelet.

Och ibland kan jag sakna de tydliga skillnaderna i spelstilar. Idag spelar de flesta mer eller mindre på ett liknande sätt. Men när Rafter mötte Agassi - titta här - var det två helt olika stilar som drabbade samman.