Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 22:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2012/06/09/tillbaka-i-traning/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Tillbaka i träning

Rätta artikel

Första träningen efter 13 dagars ledighet och det var fint att se alla igen och vi hälsade på varandra och frågade hur ledigheten hade bedrivits och det var olika givar, Fagge hade haft dop för dottern, Solheim hade varit i Italien, Abiola hade umgåtts med vänner, Erik hade stekt på Rhodos, Paulus hade lirat med finska landslaget, Etrit med det albanska, Nenad hade semestrat i Serbien och så vidare och så vidare och jag gick in till sjukgymnast Svensson för att få fötterna tejpade, jag var inställd på fotbollsträning, men han skickade ut mig igen, "det är löptest!" och jag svalde djupt.

Löptest. Fan. Det hade jag glömt. Då var det kanske inte optimalt att jag spelade tennis i tre timmar i går, tänkte jag för mig själv.

Nanne gick igenom reglerna. Han var bister. De som inte kunde springa idag fick springa på måndag istället. Och den här gången skulle det vara hårda krav, när man fick sin andra varning var man ute. Tidigare hade det varit si och så med bedömningarna, vissa hade blivit bortdömda, medan andra fick tjuvstarta i oändlighet, men nu var det lika hårt för alla.

Och som alltid när det vankas tester - plötsligt känns kroppen tung, seg, trött. Hur ska man orka springa? Det kommer bli hemskt. Jag kommer göra ett katastrofresultat. Tänker man.

Vi gav oss ut på konstgräset, Giles Stille höll i bolluppvärmning och jag snicksnackade med Nenad, vi pratade Djokovic och tennis, vi bestämde att vi skulle ta en match någon dag och sedan var det dags för löptestet, Thorbjörnsson vann det första heatet och löpte fint för att vara mittback. Generellt har sällan mittbackar de bästa resultaten. Det är snarare kantspringare eller innermittfältsgnuggare som springer längst och vi var ett gäng gnuggare som gick ut i heat nummer två.

Jag, Papa Diouf, Tobias Eriksson, Emin Nouri, Jörgen och Sebastian (som kanske inte direkt är en gnuggare) och vi studsade på piggt och ingen tycktes bli trött, men det är som det är med det luriga löptestet, man inbillar sig att man har must i benen och så pang, plötsligt har man bly i låren.

Först klev Sebastian och Jörgen av, sedan halkade Papa Diouf och hann inte fram och nu började vi bli sega, Nanne skärpte domarblicken och letade tjuvstarter och Nenad peppade mig med att ropa att jag var stark som Djokovic och det blev Tobbe Eriksson som gick av först av topptrion och Emin och jag sprang några vändor till, men sedan tyckte Nanne att vi tjuvstartade och plockade bort oss. Sanningen var dock den att vi var tämligen möra och nog inte hade pallat springa så mycket mer ändå.

Sedan staplade vi in i omklädningsrummet och var nöjda att vi hade klarat testet. Och jag tänkte för mig själv att det var för väl att jag var i topp. Än har man kraft kvar.