Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-27 15:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2012/06/19/nagra-tankar-om-sverige/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Några tankar om Sverige

Rätta artikel

EM dundrar vidare, Sverige är redan utslaget och efter mitt famösa blogginlägg där jag redogjorde min ambivalenta syn på det här med landslag trodde många att jag var skadeglad över Sveriges misslyckande. Det är jag inte. Tvärtom

För som jag skrev i blogginlägget, också jag förstår värdet av svenska framgångar. Hur som helst - Sverige har inte spelat tillräckligt bra. Det hjälper inte att Erik Hamrén efter förlusten mot England försökte förändra verkligheten. Hamrén ville ha det till att Sverige var förtjänta av mer än vad de hade fått. Det tycker inte Ralf Edström och det tycker inte jag.

För matchen mot Ukraina var verkligen inte bra. Och första halvlek mot England var inte heller bra. Då såg spelet ut som det kan göra när vi i Kalmar FF är i farten - i våra svaga stunder. Hafsigt, enkla misstag, bjudningar. Zlatan Ibrahimovic var mer intresserad av att stå vid mittlinjen och spela bollen vidare, långt ifrån Englands straffområde, långt ifrån farligheterna och flera gånger slog han bort löjligt enkla passningar.

Det var ett slumpmål, kvitteringen till 1-1, som tog Sverige in i matchen och tydligen förblindades många av att andra halvlek mot England var bra. Det var den. Andra halvlek var bra. Men det räcker inte.

Sedan undrar jag om det här med Hamréns spelidé. Han klev in efter Lagerbäck och deklarerade det som många journalister och fans ville höra. Eller kanske ännu hellre - det Zlatan ville höra. Sverige skulle ha bollen, skulle utveckla sitt passningsspel med mera, med mera och det där satte sig hos många, många inbillar sig att det är så det ser ut.

Men i hur många matcher har Sverige visat upp det där som Hamrén talar om? Om vi tar slutskedet av EM-kvalet? Sverige förlorade mot Ungern, Sverige hade i över 60 minuter grava problem med San Marino och på bortaplan mot Finland blev Sverige stundom utspelat. Då var det Finland som stod för passningsspelet. Sverige gjorde dock målen. I den starka insatsen mot Holland var det inte heller då passningsspelet som fällde avgörande. Istället var det arbetsinsatsen, det kollektiva jobbet, omställningarna, de fasta situationerna som gav Sverige segern. Typiska Lagerbäck-komponenter, alltså.

Hur såg det ut mot Ukraina? England? Och defensivt har Sverige blivit darrigare. Visst, Majstorovic skada spelar kanske in. Men det är inte hela sanningen. Ytterbackarna har varit tunna defensivt och ett av Sveriges adelsmärken, att freda sig på inspel och inlägg, finns inte längre kvar. Olof Mellberg klev fram mot England - offensivt sätt. Men också han har tyckts lidit av den defensiva otydligheten och därför hamnat i situationer där han inte alls sett så imposant ut som tidigare.

Sedan har jag flera funderingar angående Zlatan Ibrahimovics kaptensskap. Gör det gruppen bättre? Jag är inte 100 % säker på det. Och klarar Hamrén av att väga upp de eventuella negativa sidorna? Jag är inte helt säker på det heller. Men det är alltid svårt att veta. Från utsidan.

Att Ibrahimovic stundom varit vår överlägset bäste, att han ibland gör precis som han vill med sina motståndare, det är uppenbart. Men blir Sverige som LAG alltid bättre av Zlatans enskildheter? Jag reste frågetecken efter Hollands-segern i kvalet över hur Hamrén skulle använda Ibrahimovic på bästa sätt. Jag skrev så här i en krönika i Expressen:

"Men vi ska inte glömma hur det faktiskt sett ut i kvalet. Hur det svenska spelet sett ut. Hur många spelare uppträtt. Hur lite det har blivit av löftena som följde med Erik Hamréns tillträde. Det har faktiskt gått så långt att vi använder den bespottade Lars Lagerbäck som måttstock för att definiera det som är bra. Segern mot Holland påminde, sa man, om Lars Lagerbäck. Organisation, organisation, organisation, ett Gefle på landslagsnivå. Men det var väl inte det som var tanken? Att Erik Hamrén skulle försöka fylla Lars Lagerbäcks skor? Skulle inte Erik Hamrén lyckas med något helt annat? Nu väntar ett EM-slutspel. Att redan nu sia om Sveriges chanser är givetvis omöjligt. Men Erik Hamrén måste bestämma inriktning på sitt landslag. Ska han våga driva det som han inledde, men som punkterades i Amsterdam när Holland krossade Sverige? Och fullt ut våga sätta SIN prägel på landslaget? Eller ska han förlita sig på det Lagerbäckska? Kollektivet, tryggheten, organisationen, de fasta situationerna? Eller är det kanske så att det Lagerbäckska numera är också det Hamrénska? Och hur gör han med Zlatan Ibrahimovic? Erik Hamrén kan förneka och låtsas som om det inte finns någon problematik, men hans irritation vid frågor som rör ämnet avslöjar vad han innerst inne känner. För han har en kapten som är en av världens bästa ögonblicksspelare. En spelare vars kaliber Sverige aldrig tidigare haft. Men. Zlatan Ibrahimovic har missat tio EM-kvalmatcher sedan han blev ordinarie i landslaget och Sverige har vunnit samtliga. Att Ibrahimovic är Sveriges bäste spelare är självklart och det är ingenting som säger att Sverige INTE vunnit de tio matcherna om Ibrahimovic hade varit med. Men gör Zlatan Ibrahimovic det svårare för Sverige som kollektiv att inse vilket typ av lag man faktiskt är? Skänker Ibrahimovic så mycket glans till Sverige att det blir svårare för de svenska spelarna att bara grisjobba, gnugga och vara jobbiga för motståndarna? Blir det svårare för Sverige att börja med rätt saker i matcherna, med grunderna när Ibrahimovic leder laget? Och hur leder han laget? Får han alla att dra åt samma håll? Får han alla att vilja offra sig på alla sätt och vis? Det finns de som skadeglatt konstaterar att Sverige vann utan Ibrahimovic. Jag är emellertid inte en av dem. Och det är ju också så här - motståndarna kommer ALLTID ha större respekt för ett Sverige med Ibrahimovic än ett utan honom. Där har Erik Hamrén den största utmaningen. Hur får han Zlatan Ibrahimovic att ikläda sig rollen som lagkapten fullt ut?"