Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-21 05:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2012/06/25/buss-till-malmo-och-tankar-om-straffar/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Buss till Malmö och tankar om straffar

Rätta artikel

Vi är på väg mot Malmö, det är måndag efter midsommarhelgen, det regnar fortfarande och det är som en evig förbannelse, efter sex månaders mörker tröstar vi oss med de ljusa nätterna, men vi ska liksom inte få vara riktigt glada, vi ska liksom inte få fira midsommar i solsken, det kan vara fint dagarna innan, men på midsommarafton ska det banne i mig regna och helst ska det regna rejält. Tro inte att ni är något speciellt, människobarn! Vi är alltså på väg mot Malmö.

Vi ska spela träningsmatch mot MFF klockan 18 i kväll. Det var samling på GFA 08.15, sedan frukost på Rasta och några i laget lastade på med gröt, det sitter djupt rotat hos många att gröt, det är bra och nyttigt, men jag tänkte på saker jag läst, jag tänkte på triatleten Jonas Colting sågning av skidåkarnas grötintag, hur han menade att det faktiskt inte är konstigt att skidåkare så ofta är krassliga med en sådan kost. Colting twittrade en gång: Har just ätit gröt och känner nu hur fettet sväller sig på kroppen och fastnar i tjocka insulinansamlingar längs torson. Gunde, ditt as!

Så jag skippade gröten.

Nu har jag slumrat en stund, lyssnat på musik och ut-genom-bussfönstret-stirrat och tankarna fladdrar, hakar i varandra och jag tänker på Pirlos straff mot England, hur förbannat snygg den var och jag tänker på det mentala spelet, hur varenda spelare som slog straff i går instinktiv ville fly därifrån, det är jag övertygad om, men att vissa är bättre än andra på att hantera den känslan och jag tänker på hur vi så ofta skildrar det som svart eller vitt. En straff går in och då är den kylig, cool, bra och spelaren som slog den hade allt under kontroll och visste exakt vad han skulle göra.

Och den som missar är kass och dålig.

TV 4:s Bojan Djordjic sågade Ashley Cole, en vänsterback ska ju inte slå straffar, men för drygt en månad sedan satte Ashley Cole en straff i straffsparksavgörandet i Champions Leaguefinalen mot Bayern München, kika här (4.56 in i klippet).

Och han slog den på ett snarlikt sätt som i går. Då gick den in, i går räddade Buffon.

Jag tror att samtliga spelare som går fram till straffpunkten känner oro och nervositet. Mer eller mindre. En parentes i sammanhanget är att rutin kan hjälpa i en sådan situation, det kan göra att du har tidigare erfarenheter att luta dig mot, du kan trösta dig med att du klarat av det tidigare (om du nu gjort det, vill säga), men tidigare erfarenheter kan också stjälpa, det kan få dig att känna på samma sätt som när du missade och därför kan, ibland, orutin vara att föredra, man vet liksom inte riktigt vad som står på spel, det är först i efterhand man inser och då undrar man hur man kunde agera så kyligt. Som 19-årige David Alaba i semifinalen i CL i april när Bayern München slog ut Real Madrid. Då klev han fram och slog Bayern Münchens första straff. Och gjorde mål.

Ibland är lite ungdomlig okunskap till ens fördel.

Är det kanske därför som Balotelli har satt samtliga straffar han slagit sedan 2008/09?

Sedan kan man konstatera att alla spelare missar straffar. Till slut. Christiano Ronaldo (som också bommade i Champions League-finalen 2008) hade satt 25 straffar i rad innan han missade i straffsparksavgörandet i semifinalen mot Bayern München i Champions League i slutet av april. Sedan dess har han missat ytterligare två, en för Real Madrid i ligan och en för Portugal i en vänskapslandskamp.

Vidare, Steven Gerrard missade i finalen i Carling Cup, Messi bommade i CL-semifinalen mot Chelsea och Pirlo, som hyllas idag, har enligt den här statistiken missat en tredjedel av sina straffar sedan 2008/09 (här blir Pirlo sönderläst, visserligen i en vänskapsmatch, men ändå) och bommade åtminstone två i slutskedet av Serie A (som den här mot Cesena).

Slutsats - vi missar alla. Ibland. Men vem av oss vågar försöka igen?