Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-15 16:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2012/09/18/man-kan-saga-att-vi-gav-bort-tre-poang/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Man kan säga att vi gav bort tre poäng

Ibland förstår man ingenting. Man letar efter förklaringar, logiska slutledningar, men hittar...ingenting. Vi kom till matchen mot ÖSK med bra trend, i synnerhet hemma på GFA. ÖSK kom med det motsatta. Vi pratade innan matchen om att vara ödmjuka nog att göra jobbet, att först se till att vinna bollen, sedan spela och inte gå i fällan att underskatta ÖSK. Jag tror inte vi underskattade ÖSK.

Men det blev en märklig match. Avslagen, på något sätt. Eller om det berodde på ÖSK:s matchplan.

För det är ett annorlunda ÖSK sedan Sixten Boström fick sparken. När ÖSK var som bäst handlade det om passningsspel och individuell skicklighet. Med PO Ljung som tränare är det 4-4-2 och rakare spel och med högt stående backlinje. Lite som HIF vill spela, fast med sämre spelare. Vi visste det här och vår ambition var därför att dels hitta ut bakom deras ytterbackar och dels hitta in bakom deras backlinje.

Det lyckades vi med. Åtminstone att hitta ut bakom deras ytterbackar med långa spelvändningar, men det var som om ÖSK:s passivitet smittade av sig på oss, vi fick initiativet utan att förtjäna det och blev aningen bekväma. Bekväma och slarviga. För även om vi fick bollen till ytor vi eftersträvade tappade vi alldeles för ofta bollen väl där. Eller tidigare. Och ÖSK fick tre jättelägen till skänks. Lägen de borde gjort mål på.

Och eftersom vi tappade bollen för enkelt blev vårt lag utdraget och vi fick sällan spela ett samlat försvarsspel. Men trots det var det vi som satte 1-0 och jag hann tänka att det kanske var en sådan match, där vi kanske inte förtjänar det vi får, men vi får det ändå. Det blev inte så.

I pausen betonade Nanne att vårt presspel var nyckeln. Om vi fick det att fungera skulle vi få fler möjligheter att attackera på dem när de var oorganiserade. Jag efterlyste också aningen bättre attityd, jag menade att det kändes lite som om vi trodde bollen skulle dimpa ner hos oss, utan större ansträngningar. Jag tycker vi blir bättre i andra halvlek.

En bit in i halvleken rundar Mendes deras målvakt, lägger in 2-0. Men blir bortdömd för offside. I anfallet efter gjorde ÖSK som så många gånger förr - det var deras uttalade strategi - lyfte långt mot sina två anfallare (som gjorde ett bra jobb). Thorbjörnsson hade emellertid kontroll på situationen, men tycktes få beslutsvånda, nicken blev för kort och bollen hamnade hos en av deras anfallare, som lyckades kvittera.

Strax därefter hade Mendes ett jätteläge några meter framför deras målvakt, men missade.

ÖSK fortsatte att stå kamikaze-högt med sin tröga backlinje, men vi lyckades inte utnyttja det och fastnade ständigt i offside-situationer eller felpassningar och det kändes så onödigt, så slarvigt, vi borde utnyttjat möjligheterna som erbjöds.

Och så kom det, i slutminuterna, ännu ett långt ÖSK-uppspel, det blev en nickskarv och en av deras spelare löpte in bakom vår backlinje, Emin var hack i häl, men blev kanske lite för ivrigt och istället för att löpa med och styra ut deras kille ur skottläge försökte Emin bryta, men träffade inte bollen. Straff och frilägesutvisning. Och straffen förvaltades ursäkert.

Nu skulle vi forcera med en man mindre. Trots det fick vi våra chanser. Närmast var Måns, som prickade ribban.

Jag sitter här, klockan har passerat midnatt, det är svårt att slappna av, kroppen värker, tankarna maler och matchsekvenser rullas om och om igen. Det märkliga är att jag hade en bra känsla för egen del där ute. Det blev visserligen inte så mycket presspel eftersom ÖSK mest lyfte över oss på mitten. Men jag stod ofta rätt, fick tag i bollen, kände mig trygg och bekväm med den och jag kan inte påminna mig när jag senast hade ett så varierat passningsspel som mot ÖSK. Och de långa spelvändningarna hamnade nästan samtliga på rätt adress.

Förstå mig rätt, bara för att man försöker det positiva i sitt eget spel betyder inte det att man på något sätt är nöjd. Förlusten är alltid överordnande. Kollektivets insats är alltid den centrala, den som verkligen räknas.

Men man måste även i kollektiv bryta ner det på individnivå ibland.

Dock - en väldigt bitter förlust. För jag tycker att vi får skylla oss själva. Vi ger bort matchen, trots att vi fick den dit vi ville. Ledning mot ett stukat lag. Men vi förmådde inte utnyttja det.