Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-27 14:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2012/12/14/semester-och-vila-eller/

Rydström – om kaffe, fotboll och allt annat

Semester och vila - eller?

Rätta artikel

Semster. Vi har semester. Vi tränade fyra pass i veckan under november och har fått hela december ledigt. Och det märkliga inträffar att det på samma gång känns som om tiden står stilla och att den flyger fram.

Fråga mig inte hur. Men jag antar att utan de vanliga rutinerna märker man tydligare hur relativ tiden är som begrepp. Njutningen under ledigheten är att plötsligt ha vanliga helger. Jag har annars knappt ett enda minne av det. Jag har ju i hela mitt vuxna liv rättat mig efter fotbollen. Och vi jobbar när andra är lediga och under helgerna är det alltid träning eller match.

Men nu har jag kunnat äta frukost länge och sent och läsa tidningarna och jag har passat på att ha tre helgprenumerationer; DN, DI och Barometern. Samtidigt, under ytan vibrerar det där behovet av att ta ut sig, att jobba sig trött och ju äldre jag har blivit, ju mer har jag insett fotbollen är en slags omstart av min inre hårddisk. Jag har en tendens att fastna i tankar, grubblerier, känslor och fotbollen - träning och match - bryter allt som oftast det som maler. Fotbollen kräver mitt fokus och då glider det andra bort. Fotbollen startar om systemet.

Jag försöker hitta något som kan fungera som ett substitut till fotbollen. Och testade att springa en runda en sen kväll nyligen. Stjärnklart, bitande kallt, snö och visst var det en naturupplevelse. Men jag har förtvivlat svårt att via löpningen nå dit som fotbollen allt som oftast tar mig. Då jag startar om alla system. Efter någon kilometer - som kändes som tre mil - vek jag av från vägen och började springa tiosekunders-intervaller i snö upp till knäna. Då började det likna något.

Semester handlar dock om vila. Men hur fan vilar man på bästa sätt? I maj i fjol skrev jag en krönika apropå det där.

Maj, 2011

Nanne Bergstrand talade efter vår seger mot Häcken om att den yngre generationen har svårt att se helheten. Och han skyllde på internet. Tobias Carlsson och undertecknad - som knappast kan anklagas för att tillhöra den nya generationen - andades ut. Äntligen något positivt med att vara stenåldersmänniska.

Många förstod inte vad Bergstrand menade. Andra raljerade och Patrick Ekwall twittrade: "Genom alla tider har vi tagit till oss kunskap i förändring. Tack och lov. Eller spelades det bättre boll på griffeltavlans tid?" Nej, det gjorde det inte. Men det var kanske inte heller Nanne Bergstrands poäng. Poängen var snarare att så som vi lever våra liv idag får konsekvenser även för hur vi förstår fotboll.

Samhället har förändrats i hög hastighet bara de 10-15 senaste åren. För 15 år sedan hade långt ifrån alla internet hemma. Att vara på nätet var långt ifrån en daglig syssla. Det är annorlunda idag.

Är man inte ute på nätet varje timme saknar man något i livet. I Kalmar FF sitter vi med våra smartphones, våra laptops, våra uppkopplingar och vi messar, bloggar, twittrar, är på Facebook, spelar spel och Nanne Bergstrand brukar oja sig när han kommer in i omklädningsrummet och ser att alla är uppslukade av allt annat än att prata med varandra.

Det är en ny tid. Och jag vill verkligen inte stoppa den nya tiden. Det finns så många underbara saker och följder av det som sker i dag, av tekniken och jag skulle inte vilja vara utan det. Jag, om någon, tar för mig av det som erbjuds. Samtidigt kan man ibland fråga sig vad det gör med oss. För något gör det med oss.

Vi vet exempelvis att Google starkt påverkar sättet som vi numera uppfattar texter. Vi skummar texter i jakt på poängen, snabbt, snabbt, nu, nu och det ska vara effektivt. Vilket riskerar att göra oss svagare när det kommer till att tolka texter. I en artikel i Barometern-OT 2008 skrev Anders Mildner om just detta. Forskare som Maryanne Wolf, skrev Mildner, menar att vi förvandlas till läsmaskiner, som blir duktiga på att inhämta ytlig kunskap, men "urusla på att djupläsa, eller uppfatta underliggande budskap och litterära nyanser".

Faran är att vi förstår allt mindre. Är det så att vi överöser oss själva med ett ständigt flimmer av information, av intryck, av artificiell verklighet och därmed skapar ett behov som egentligen inte finns?

Härom kvällen gick strömmen. Först förvåningen. Va, kan jag inte tända lamporna? Inte kolla på TV? Men efter en stund, när elektriciteten fortfarande inte hade återkommit, förvandlades förvåningen till något behagligt. Det blev tyst. Helt tyst. Ingen stereo, ingen tvättmaskin, diskmaskin, ingenting som bullrade, störde. Bara tystnad. Och för en stund vilade jag. På riktigt.

Och man behöver inte vara från 1800-talet för att känna att det kan vara läkande. Att ibland bara befinna sig i tystnad. Fri från intryck.

Att diskutera för- och nackdelar med exempelvis internet innebär inte att man är teknikfientlig eller framstegskritiker. Och bara för att jag tycker att det är tragiskt att vi glömmer bort biblioteken som fantastiska platser att inhämta kunskaper från (varför ska man gå dit när man kan googla?) betyder inte det att jag skulle vilja vara utan möjligheten att söka efter saker på nätet. Det ena utesluter inte det andra.

Samtidigt. Sättet vi ser samhället på, sättet vi ser livet på - och för all del också hur vi ser på fotboll - blir allt mer fragmentariskt. Om det sedan är bra eller dåligt, det vet jag inte.

Men jag kan inte sluta tänka en återkommande tanke - varför gör vi så lite av allt det här?