Hoppa till innehållet Ge oss feedback gällande tillgänglighet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-10-05 17:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/blogg/rydstrom/2013/04/21/trevlig-vandning-pa-orjans-vall/

RYDSTRÖM – OM KAFFE, FOTBOLL OCH ALLT ANNAT

Trevlig vändning på Örjans Vall

HBK på Örjans vall har historiskt sett varit en tuff uppgift. Det satt en naturlig aggressivitet i väggarna och när matchen blåstes i gång var det press, press, press och HBK liksom brottade ner motståndet.

Sedan kom den där spanska revolutionen, uttåg ur Allsvenskan, men nu tycks aggressiviteten vara tillbaka igen.

För HBK tryckte tillbaka oss på ren attityd. Vi var visserligen förberedda på att det skulle handla om ett rakt spel från HBK:s sida, att de skulle hålla ihop sin åtta, men ändå fick vi problem.

Jonatan Ring insjuknade i bussen på väg till Halmstad, började kräkas och fick isoleras och som ersättare gick Gutu in.

Vi hade avspark. Ändå släppte vi in mål efter kanske 20 sekunder. En lång boll, duell, Selakovic skottfintade, sköt med vänstern och bollen studsade in via stolpen.
Och HBK fortsatte spela fysiskt och bita fast bollen på vår planhalva och satte hög press, vilket störde oss. De gånger vi kunde komma förbi deras press föll HBK hem med laget och stod lågt.

Det gav oss ett bollinnehav. Fast det var ett bollinnehav som mest var för ögat, det gav inte så mycket på djupet. Vi konstlade till det, fastnade i deras backlinje eller slog för snäva passningar som rann ut över kortlinjen.

I pausen var det ett stukat gäng. Nästan tyst. Besvikelsen var stor. Samtidigt fanns det något hoppfullt i besvikelsen. För vi kände att HBK inte direkt skrämde livet ur oss. Att vi tilläts hålla i bollen. Och om vi bara fick mer fart i passningsspelet, om vi skärpte duellspelet fanns det goda möjligheter att vända det här.

HBK fortsatte ligga lågt med sitt lag. Känslan var att de mest bevakade sin ledning. Men vi fastnade lite väl ofta centralt i banan. Sökte kombinationsspel framför deras mittbackar, men vi kom inte igenom och tappade bollen. Det var istället när vi fick ut bollen till Romario på vår vänsterkant som det blev farligt.

Efter drygt en kvart kallade Nanne till sig mig och Mendes, vi skulle in. När jag tar på mig matchtröjan ser jag hur bollen spelas snett bakåt till Ismael, som får till en halvträff, men bollen studsar perfekt in i mål och det är kvitterat.

Jag byter med Melker, Mendes med Gutu och Nanne skickar med mig direktivet att pusha på och se till att vi var på tårna och det kändes omgående bra. Fick tag i bollen, kunde bryta och pusha och när Romario satte 2-1 hade jag känslan att vi nog skulle vinna det här. HBK orkade inte riktigt hota oss fullt ut.

Vi fick sjunga segersången och eftersom det nästan bara är jag som kan den numera fick de vänta till jag hade gjort TV-intervjun, men det gjorde de så gärna.

Nu blir det en skön bussresa hem.